Något jag saknar jättemycket just nu är böckerna. Mina böcker. Som jag har valt själv. Att läsa. Att bli uppslukad i. Att bli del av. Det känns som evigheter sedan jag trädde in i den där bokvärlden där allt går lite långsammare och där kanterna är rundade och där orden, meningarna, karaktärerna och berättelserna skänker tröst och glädje. Jag blir varm inombords när jag tänker på det. Och jag blir extra varm och glad när jag tänker på Nicole Krauss böcker.

Kärlekens historia

Jag kom i kontakt med Nicole Krauss böcker via hennes dåvarande mans verk. Jonathan Saffran Foer är också en fantastisk författare men nu är det Nicole Krauss det ska handla om.

Den första bok jag läste av Krauss var Kärlekens historia. Denna underbara berättelse om Leo, Alma och Pippi. Kraus ord och meningar trollbinder mig. Jag har läst och läst om Kärlekens historia flera gånger. Snart är det dags igen känner jag.

Heder till alla författare som sliter och kämpar, och försöker få till en bra historia. Men få kan mäta sig med Kärlekens historia.

Nicole Krauss inspirerar och berör mig genom sitt yrke, genom sina träffande metaforer och liknelser, genom sina uppdiktade världar. Jag gillar själv att skriva och det finns mycket att lära genom att bara läsa Krauss berättelser. Jag är så glad att jag har hittat hennes böcker.