Etikett: lillebror jr. (sida 1 av 3)

Visby levererar sommaren 2018

Jag är väldigt sällan borta från mina barn och då endast kortare stunder (lillebror jr. är ju undantaget eftersom han har varit fast och är väldigt fäst vid mitt bröst). Det är ännu mer sällan jag umgås med bara ett barn i taget. Det var därför mysigt när jag först hade möjlighet att bara vara med lillebror aka Bilen en förmiddag på IKEA när vi var i Småland. Sedan fick jag chansen att ha en eftermiddag med bara storebror här i Visby. Både IKEA och Visby levererade.

Brunch och shopping på IKEA

Jag och lillebror hann precis i tid till IKEA i Älmhult för deras brunch. Som jag har nämt tidigare är det en prisvärd och god brunch. Mätta i magen styrde vi stegen mot varuhusets kärndel – shoppingen. Det var skönt att fokusera på bara ett barn, slippa stressa och att bara anpassa mig till hans liv ett tag.

När shoppingen var klar unnade han sig en glass innan vi åkte tillbaka till mormor och morfar där storebror och lillebror jr. väntade. Självklart hade de blivit ompysslade och bortskämda under tiden vi hade varit iväg.

Visby levererar sommaren 2018

Storebrors önskan var att kasta sten och samla diamanter (krossat glas som har slipats av vatten och vind och som har spolats upp på land) vid havet. Sagt och gjort – vi tog cykeln ner till havet och i närheten av Visby lasarett plockade vi sten och pratade om livet. Kändes som rätt ställe att göra det på. Väldigt rofyllt.

Därefter cyklade vi vidare till Ringmuren som vi klättrade upp i. Jag lät storebror bestämma takt och aktiviteter. När han deklarerade hunger begav vi oss in mot stan.

Vi festade loss på pannkakor (han) och rödbetssallad (jag) på café innanför murarna innan vi cyklade till Stora Torget för vattenlek och balansgång – aktiviteter som passar 4,5-åringar. Under tiden övade lillebror jr. på sin egen balans därhemma.

Milkshake och sedan hemfärd. Visby levererade – som alltid skulle jag säga! Och jag är så glad att kunna umgås på tumanhand med grabbarna. För deras del kan det inte vara lätt att alltid dela uppmärksamheten med sina syskon. Lite egentid då och då tror jag bara gör dem bra. Det gör mig bra om inte annat.

Sömnbrist, skörhet och sjukhusvistelse

Solen skiner för femtusenåttahundratolfte dagen i rad och semestern har börjat på allvar för oss. Men den fick inte den start jag hade önskat.

I lördags kom barnen och jag hem efter vår road trip till Skara och Småland (mer om det i ett senare avsnitt). På natten började S må dåligt, även om jag inte förstod det då. Det kanske till och med började i Småland då han hade svårt att somna och vägrade sova på annat ställe än på mig.

Med småbarnsmått mätt har jag ändå haft ok nattsömn under den här bebistiden (eller sviktar minnet?). Det här var något annat. S jämrade sig i sömnen, kom aldrig till ro och vägrade äta, både välling och mjölk från mig.

När ny vecka började hade han inte blivit bättre utan snarare sämre. Han fick smärtstillande som inte hjälpte långa perioder och han började också ta sig mot öronen. Öroninflammation tänkte jag. Ont i munnen och svårt att äta. Nya tänder eller förkylningsblåsor?!

Men så kom utslagen. Små röda prickar på ben och fötter vilka växte sig större. Vattkoppor? När onsdagsnatten övergick till torsdag hade utslagen blivit rejält stora och röda och fötterna började bli blå. Jag fick tid hos BVC på eftermiddagen. Ingen där, inkl. läkare från vårdcentralen visste vad det rörde sig om. Akuten nästa.

Efter ett par timmar på akuten blev vi inlagda på barnavdelningen för provtagningar, observation och väntan på barnläkaren. S hade lite feber och protesterade kraftigt mot provtagningarna och alla stick som gick fel. Både han och jag fällde tårar. En natt med att försöka få ett urinprov från en naken sovande bebis vars utslag spred sig vidare till händer och lår gjorde mig ännu mer skör.

Så en ny morgon med nya nålar som skulle sättas, tvångshålla medan infart sattes i ljumske efter flera försök på handryggen, hysterisk bebis som till slut gav upp och blev helt matt. Oro för låga värden som visade sig vara falska. Illamående som vände till lättnad. Vit kjol dränkt i S blod, snäll personal som tar hand om och vårdar. Läkare som inte har några direkta svar men spekulerar i att kärl har brustit vid infektion. Återbesök på måndag.

En bebis som i alla fall har fått tillbaka aptiten och som nu sover ikapp senaste dygnets äventyr. Så snart han har vaknat ska vi åka hem och pussa på resten av familjen.

Sömnbristen och skörheten finns kvar hos mig men också tacksamhet över att det inte var värre. Vi mår bra och snart hoppas jag att S är fullt återställd.

Stort tack till akuten och barnavdelningen på Visby lasarett. Ni gör ett fantastiskt jobb!

Skrikande bebis i bil

Helgen har tillbringats på Österlen tillsammans med bästa tjejgänget. Jag har tagit exakt noll bilder skulle jag tro trots fotovänliga vyer över sandkullar, solsken, middag med levande ljus och fantastisk frukostbuffé. Den ende som har fastnat på bild har varit min partner in crime, min ständige följeslagare, min 68 cm långa avkomma. Han har nog njutit lika mycket som jag. Utom i bilen. Och bil har vi kört.

Skrikande bebis i bil började redan vid avfärd från Gotland. I kön till färjan gallskrek han så att tårarna sprutade innan han till slut somnade. Båtresan gick prima och han charmade tanterna ombord. Nästa bilfärd gick från Oskarshamn till Kalmar där övernattning hos min vän skulle ske. Skrikfest i 15-20 min. Sedan somnade han och sov gott hela vägen (och tog till och med sovmorgon).

Morgonen därpå påbörjades den tre timmar långa resan ner till Simrishamn och vårt första stopp. Jag började att köra med S fram men både jag och min vän insåg att det bästa vore att flytta bak oss båda till baksätet och låta min vän köra resten av tiden. Det blev bättre. Jag kunde koncentrera mig på skrikande bebis och slippa orsaka krock i trafiken.

Under vistelsen på Österlen åkte vi en hel del bil, inte långa sträckor men tillräckligt för att göra D missnöjd. Men samtidigt är det som om han har vant sig lite vid sin stol och att han inte kan bli upplyft direkt när han vill. Så pass att han somnade utan skrik när jag själv satte mig vid ratten och körde till båten i Oskarshamn. Nu sitter jag på båten och han sover fortfarande efter endast en skriksession. Halleluja och lycka och allt det där. Bilresandet gick över förväntan och skrikande bebis i bil blev ok.

Tips på hur man tröstar skrikande bebis i bil

Så har jag några tips på hur man får skrikig bebis i bil att bli mindre missnöjd?

  • Se till att bebisen är mätt och har torr blöja.
  • Se till att ha så få ytterplagg som möjligt på bebisen. S använder fortfarande babyskydd vilket blir väldigt varmt.
  • Försök att åka när bebisen ska sova. Om ni kan tima in sovstunden får ni lugn och ro i alla fall ett litet tag.
  • Räkna med flera stopp när du gör tidsplanen. Ta i med råge. Det värsta tycker jag är när jag ska passa en tid och inte hinner stanna på vägen för att trösta.
  • Ta med avledande leksaker. Trots att S bara är sju månader tycker han nya leksaker som han aldrig har sett tidigare är de mest intressanta. Det behöver inte vara nyköpta leksaker utan kan vara en påse oöppnade nötter att prassla med, en tröja med spännande etiketter, hårband som inte går att svälja, en tidning, en vattenflaska, osv. Då vinner du oftast lite tid.
  • Sätt på bilradion. Jag fick för mig i början att tyst bil skulle vara det bästa men S verkar lugnast av musik och prat i bakgrunden.
  • Ge bebisen snutte och napp. I bilen gäller alltid undantag. Så om bebisen annars bara få ha napp och snutte när den ska sova tänk om när det gäller skrikande bebis i bil.
  • Ha privatchaufför. En vuxen som kan köra och en vuxen som kan trösta. Det är inte alltid så att två vuxna kan resa varje gång ni ska köra bil men jag vågar påstå att det är det säkraste sättet.

Gunga in helgen

Äntligen! Äntligen börjar det vända. Efter en period av sjukdomar och mycket inomhusaktivitet kunde jag idag se en ljusning. Lätt i sinnet gick jag och barnen till närmsta lekplats för att gunga in helgen.

Storebror cyklade och övriga två åkte vagnen till lekplatsen. Solen sken, luften kändes varm och det blåste inte. Jag älskar våren som årstid och idag hälsade den flyktigt på.

Medan lillebror jr. sov i vagnen puttade jag på storebröderna på deras gungor men när minstingen vaknade kunde jag inte låta bli att sätta honom i gungan också. Premiärgungningen blev lyckad!

Bästa sällskapet

Idag har jag hängt med den här filuren hela dagen. Tänk att han snart är sex månader. Det bästa sällskapet.

Han blir mer och mer charmig för varje dag, den där trean. Smilgroparna kommer fram varje gång munnen rör sig. Han avgudar sina storebröder och dem honom vilket är så älskvärt att se.

Han har sitt eget språk som ingen förstår men det gör inget för allt som kommer ur hans mun är sött (spyor undantaget).

Han är sällskapssjuk vilket inte är så konstigt eftersom han har varit omringad av en högljudd familj hela livet. Det är inte många långa stunder som han vill eller får ligga ensam.

På nätterna ligger han tätt intill mig eller ännu hellre uppe på mig. Han äter lagom mycket på natten men kan kräva att jag ska sitta upp i sängen när maten ska intas. Och framåt morgonkvisten börjar han gny och ibland skrika så högt att jag är rädd att han ska väcka bröderna i rummet intill.

Mat verkar bli ett stort intresse och vid varje måltid kräver han att få smaka, annars blir han sur.

Idag har han varit halvmissnöjd vilket kan bero på förkylningen som nu har hoppat över till honom. Jag hoppas på en bra natt med mycket sömn. Om inte så har jag i alla fall det bästa sällskapet.

Barndop för lillebror jr.

I lördags var det bardop för lillebror jr. Barndop för tredje barnet var mycket en repris av storebrödernas dop. Jag gillar samma samma och varför ändra ett vinnande koncept liksom?! Ändå blev det några justeringar som gjorde barndopet speciellt för just S, vår minsting.

Det var mycket glädje och kärlek i lördags. Vi samlade nära och kära och till skillnad från föregående dop bjöd vi även in bästa kompisar med familjer. Lillebror jr. har nämligen två perfekta gudföräldrar – min bästa kompis och mannens bästa kompis.

Dopet ägde rum i en sockengård som tillhör kyrkan. Vi har varit där vid tidigare dop och varit helnöjda. Dels finns allt man behöver (bord, stolar, kök, piano, gott om utrymme och dessutom lekmöjligheter för barnen) och dels känns det inte lika högtidligt som jag tror att det hade gjort i en kyrka.

Däremot fanns allt som brukar finnas vid dop i kyrkan – präst, kantor, predikan (?), psalmer och inhyrd sångerska. Det var tur att det fanns två (prästen och sångerskan) som kunde ta i för någon skönsång blev det inte från oss andra… Vi hade valt Tryggare kan ingen vara och Måne och Sol som psalmer. Utöver dessa psalmer sjöng sångerskan Du vet väl om att du är värdefull samt Vart du än går som hon gjorde om texten till lite. Gissa om jag grät?! Svar ja. Alltid när det kommer till sådana här stunder blir jag tårögd (läs störtlipar).

Lillebror jr. hade på sig dopklänningen som min mormor har sytt och som alla av den yngre generationen på min mammas sida har burit. En dopklänning i linne vilket känns lite annorlunda.

Vi lyckades tyvärr inte tima lillebror jr.s mat- och sovklocka med dopet utan när prästen skulle till att hälla vatten på S huvud gallskrek han. Dock lugnade han ner sig så fort hon höll upp honom och visade honom för de samlade. När gudfar sedan höll honom somnade han och sov sig igenom resten av ceremonin.

Inte heller storebrors matklockan gick rätt utan han frågade efter choklad under hela dopceremonin. I slutet började han brottas med lillebror som tyvärr hade åkt på feber och förkylning. De var mycket stolta över att hälla upp dopvattnet i alla fall. Resten tyckte de nog vara tråkigt. Förutom när prästen tog fram Alfons ur en väska och pedagogiskt förklarade att S nu, precis som Alfons, har en osynlig kompis med sig.

Efterföljande lunch och obligatorisk tårta mättade magarna och jag tror att vi alla var nöjda. Vi fick en supermysig dag som övergick i middag hemma hos mina föräldrar. Snön började falla på förmiddagen och fortsatte till långt in på kvällen. Stora flingor, som konfetti, ramlade nerför himlen och bäddade in naturen i vitt. Plötsligt var det vinter igen.

Allt gick i sådan fart att presentbordet förblev oöppnat till söndag eftermiddag. Det får jag visa i ett annat inlägg som kommer i dagarna.

Äldre inlägg