Egentid. Är det så det kallas? Tid som man kan lägga på sig själv. Utan att bli störd av partner och barn? De senaste dagarna har varit lyxiga för mig mätt i egentid. Först fick jag tid med min syster och sedan fick jag ensamtid på igår kväll efter nattning. Att inte bli störd av man och barn är dock en sanning med modifikation.

De finns alltid med mig. Jag tänker på dem konstant. De poppar upp i mitt huvud även när jag är ensam. Vad gör de? Hur mår de? Hoppas att de har det bra… Nojig morsa som borde slappna av.

Min syster frågade mig när vi åt frukost på Själsö bageri i måndags om jag kunde slappna av. Jahadå sa jag och nickade men konstaterade snabbt att det var lögn. Däremot börjar jag lära mig att njuta ändå. Acceptera och njuta av den egna stunden. Av systertiden som är så viktig och som jag såg fram emot så mycket. Då i måndags.

Igår var mannen ute på galej på kvällen och jag strosade runt hemma efter nattning. Lyssnade på poddar medan jag städade. Njöt av tiden för mig själv, trygg i tanken att trion fanns en våning upp.

Snart kanske jag klarar av att vara ifrån familjen utan att tänka på den hela tiden. Övning ger färdighet.