Helgen har tillbringats på Österlen tillsammans med bästa tjejgänget. Jag har tagit exakt noll bilder skulle jag tro trots fotovänliga vyer över sandkullar, solsken, middag med levande ljus och fantastisk frukostbuffé. Den ende som har fastnat på bild har varit min partner in crime, min ständige följeslagare, min 68 cm långa avkomma. Han har nog njutit lika mycket som jag. Utom i bilen. Och bil har vi kört.

Skrikande bebis i bil började redan vid avfärd från Gotland. I kön till färjan gallskrek han så att tårarna sprutade innan han till slut somnade. Båtresan gick prima och han charmade tanterna ombord. Nästa bilfärd gick från Oskarshamn till Kalmar där övernattning hos min vän skulle ske. Skrikfest i 15-20 min. Sedan somnade han och sov gott hela vägen (och tog till och med sovmorgon).

Morgonen därpå påbörjades den tre timmar långa resan ner till Simrishamn och vårt första stopp. Jag började att köra med S fram men både jag och min vän insåg att det bästa vore att flytta bak oss båda till baksätet och låta min vän köra resten av tiden. Det blev bättre. Jag kunde koncentrera mig på skrikande bebis och slippa orsaka krock i trafiken.

Under vistelsen på Österlen åkte vi en hel del bil, inte långa sträckor men tillräckligt för att göra D missnöjd. Men samtidigt är det som om han har vant sig lite vid sin stol och att han inte kan bli upplyft direkt när han vill. Så pass att han somnade utan skrik när jag själv satte mig vid ratten och körde till båten i Oskarshamn. Nu sitter jag på båten och han sover fortfarande efter endast en skriksession. Halleluja och lycka och allt det där. Bilresandet gick över förväntan och skrikande bebis i bil blev ok.

Tips på hur man tröstar skrikande bebis i bil

Så har jag några tips på hur man får skrikig bebis i bil att bli mindre missnöjd?

  • Se till att bebisen är mätt och har torr blöja.
  • Se till att ha så få ytterplagg som möjligt på bebisen. S använder fortfarande babyskydd vilket blir väldigt varmt.
  • Försök att åka när bebisen ska sova. Om ni kan tima in sovstunden får ni lugn och ro i alla fall ett litet tag.
  • Räkna med flera stopp när du gör tidsplanen. Ta i med råge. Det värsta tycker jag är när jag ska passa en tid och inte hinner stanna på vägen för att trösta.
  • Ta med avledande leksaker. Trots att S bara är sju månader tycker han nya leksaker som han aldrig har sett tidigare är de mest intressanta. Det behöver inte vara nyköpta leksaker utan kan vara en påse oöppnade nötter att prassla med, en tröja med spännande etiketter, hårband som inte går att svälja, en tidning, en vattenflaska, osv. Då vinner du oftast lite tid.
  • Sätt på bilradion. Jag fick för mig i början att tyst bil skulle vara det bästa men S verkar lugnast av musik och prat i bakgrunden.
  • Ge bebisen snutte och napp. I bilen gäller alltid undantag. Så om bebisen annars bara få ha napp och snutte när den ska sova tänk om när det gäller skrikande bebis i bil.
  • Ha privatchaufför. En vuxen som kan köra och en vuxen som kan trösta. Det är inte alltid så att två vuxna kan resa varje gång ni ska köra bil men jag vågar påstå att det är det säkraste sättet.