Hur viktiga är mål? Behövs dem för att man ska finna mening i livet? Vad händer då om man skalar bort alla mål, helt enkelt struntar i att sätta upp några? Vad är meningen med livet då? Och vad kom egentligen först – mål eller mening? 

mål och mening

Det blir en aning filosofiska tankar så här under påsk. Det kanske beror på att jag fick en extra sovstund mitt på dagen igår och dessutom ett par timmar för mig själv. Inga måsten. Ingen vardag. Ingen tvätthög som pockade på uppmärksamhet (eller jo, det fanns det, men jag struntade i dem). Ur en utsövd hjärna och några timmars tystnad med sig själv som enda sällskap föds tankar som jag annars inte hinner tänka.

Mål under föräldraledigheten

Vi ska inte gå så långt som att diskutera vad meningen med livet är utan istället fokusera på det jag gillar. Det jag älskar! Nämligen mål! Eller snarare att upprätta mål. Hur skulle jag känna mig utan uppsatta mål? Förmodligen vilse. Det är något jag i perioder har upplevt under föräldraledigheten. Särskilt under så lång tid som jag har varit borta från arbetslivet (jag började aldrig jobba mellan barnen). När yrkesmässiga mål inte längre är närvarande gäller det för mig att hitta andra sorters mål. Och jag måste erkänna att de gör mig mer fokuserad och jag får mer energi av att jobba mot ett mål.

mål och mening

Oavsett mål är dessa två meningen med livet

 

Under föräldraledigheten har målen fått vara väldigt micro. Kortsiktiga träningsmål. Små dagsmål i form av to do-lista som sedan går att bocka av aktiviteterna på. Mål som avser barnen. Mål som får vardagen att gå runt och kännas mer smidig. Mål där jag oftast har satt mig själv åt sidan. Lite tråkigt i långa loppet…

Målriktad eller inte?

Jag kan beundra de personer som inte verkar ha satt upp några mål, men ändå känns lyckade och lyckliga. Trots bristen på mål kommer de framåt och de verkar njuta på vägen. Hemligheten tror jag är en grundläggande positivism och orädsla för att testa nya saker. En person som hellre säger ja än nej och som ser livet som ett äventyr. De surfar sig fram i livet och följer med den våg som för närvarande finns under dem.

Om jag beundrar de icke målinriktade personerna så beundrar jag ännu mer de personer som är målinriktade. De har satt upp tydliga mål för sig själv och de följer strategin för att nå sina mål – och de lyckas. Jag själv är ingen person som (hittills) ger allt för något, men de som gör det – så häftigt.

Så, vilka finner mening med tillvaron – de målinriktade eller de som lever utan mål? Jag gissar båda två. Fast vad vet jag, vilsna själ… För min del går mål och mening hand i hand, det gäller bara att hitta rätt sorts mål och rätt mening.

På tal om det – det börjar bli dags att uppdatera sig kring mål och värdeord för 2017 som jag satt vid årsskiftet.