På lördag är det dags – lillebror jr. ska få vatten på sitt knappt existerande hår. Sånger ska sjungas, tårar ska fällas och champagneglasen ska klirra. Namnet (namnen) har han haft sedan länge, men nu är det dags att fira honom på riktigt. Med dop och med kärlek. Till det ska man givetvis klä sig. På något sätt.

Dop för lillebror jr.

Dopklänningen – en släkttradition

Lillebror jr. får inte fått välja kläder själv. Det har jag gjort. Till honom alltså. Dopklänningen är sydd av min mormor och har funnits med i några år. Alla som har döpts i den har sina namn sydda längst ner. Trevligt med traditioner ändå tycker jag.

På tal om traditioner – varje dop av våra barn har sett likadana ut – samma präst, likadan mat, samma människor, samma samma. Varför ändra vinnande koncept liksom? Det som har skilt sig åt har varit dopfuntarna. Eftersom vi inte har haft dop i kyrkan utan i en sockengård har vi tagit med egen dopfunt. Nu är det inte så att vi har en egen kyrklig dopfunt som vi åker runt med utan varje barn har fått en glasskål av min mamma (deras mormor). Den skålen har de sedan fått behålla. Kanske inte något att leka med som barn, men ett fint minne när de blir äldre. Även psalmen ”Tryggare kan ingen vara” har varit med på varje dop.

Kläder under dopklänningen

Lillebror jr. ska inte näcka under dopklänningen utan ha bedårande kläder även där. När jag var i Stockholm hittade jag denna body och dessa byxor från Newbie. Jag slog till direkt.

Storebror har blivit frälst i denna godiströja från Villervalla. Jag får se om jag lyckas övertala honom till annan klädsel.

Lillebror är fortfarande inne i sin svarta-byxor-fas. Jag hade tänkt kostymbyxorna från bröllopet till honom, men en tvååring är en tvååring. Just byxdiskussionen kan vara en fight som inte är värd att ta. Vi får se på lördag…

Bröllopet - jag och min syster