Ytterligare en vecka har passerat och gravid i vecka 33 kan sammanfattas med just Gravid med stort G. 

Trots att det är semester och vi slappar på Öland har jag känt mig mer gravid än någonsin tidigare. Eller snarare, jag känner av vissa gravidbesvär som jag har varit förskonad från tidigare.

Gravid i vecka 33 – sammandragningar

I tisdags var magen hård som sten större delen av dagen och sammandragningarna kom tätt. Jag som är van att promenera har tagit det rätt lugnt under semestern (läs: inte gjort många knop). Därför har det varit extra frustrerande när jag knappt kunde gå 1,5 km i måndags. Magen spände och det var till och med smärtsamt att röra sig framåt.

Tidigare graviditeter har jag råkat ut för GBS vilket jag har fått antibiotika mot, både före och i droppform under själva förlossningarna. Vi har även fått stanna ett par extra dagar på BB för att ha koll på bebisarnas andning, men allt har sett bra ut varje gång. Jag hoppas inte att det är GBS jag har besvär av nu.

Sammandragningarna tror jag också beror på att jag bär lillebror en hel del. Han har blivit extra mammig och vill helst vara i famnen så mycket som möjligt. Det blir en hel del konstiga lyft och snedbelastning som jag tidigare, innan jag blev mamma, inte behövde göra.


Överlag rör jag mig mycket långsammare när jag ska ta mig någonstans. Det känns tråkigt att behöva säga nej när storebror vill leka tafatt eller ha springtävling men vad gör man?!

Gravid i vecka 33 – fästingbett

När vi kom till Öland upptäckte jag efter duschen att en fästing hade satt sig på mig, precis ovanför magen och under brösten. Den kände säkert av extra blodflöde just där :-). Fästingen var så liten att den precis måste ha fått fäste. Det har kliat i några dagar och varit lite rött. Jag håller utkik varje dag efter en ring där fästingen har suttit. Jag antar att det inte är så bra att få Borrelia med en bebis i magen…

Gravid i vecka 33 – drömmar

Jag drömmer mer intensivt igen. Starka drömmar som jag inte kommer ihåg i detalj men som de flesta innebär att jag stressar men aldrig når fram i tid. Hinder staplar sig på vägen som gör att jag hela tiden kommer längre bort från målet. Dock inga förlossnings(mar)drömmar än.

Hemfärd

Imorgon är det dags för hemfärd. Familjen ska möta upp systeryster med familj på Gotland och ha några semesterdagar tillsammans. Jag längtar. Och jag vet att storebror längtar. Senast imorse frågade han om vi skulle åka hem idag. Borta bra men hemma bäst helt enkelt.