Jag har nu kommit in i vecka 17 i graviditeten. Veckorna går långsamt och jag ser fram emot RUL (rutinultraljud). 

Mående och sådant

Enligt gravidappen jag använder har 41% av graviditeten passerat. Jag är inne i andra trimestern och jag märker hur jag mer och mer blir mig själv igen. Det är så svårt när man är mitt i en process att tänka klart och att se objektivt på saker. 

När jag var som tröttast kunde jag inte riktigt greppa att orkeslösheten berodde på graviditeten och att den skulle gå över. 

Så här i backspegeln kan jag konstatera att jag borde vara mer tillåtande mot mig själv och sluta ha dåligt samvete för hur jag mår eller vad jag orkar med. 

Nu när energin har återvänt och våren gör sitt antågande känns livet mycket lättare. Jag orkar träna, hitta på saker med barnen och dra igång nya projekt. 

Fladdrig oro

Filuren i magen har gett sig tillkänna några gånger. Det är inte många och det är inte hårda sparkar men det är antingen bebisen eller gaser i tarmen som säger hej. Jag väljer att tro på det förstnämnda. 

Vecka 17 och fram till de riktigt hårda sparkarna tycker jag är jobbiga. Jag oroar mig att det ska ha hänt bebisen något, att något ska vara fel. Jag mår nästan som vanligt, jag känner mig mindre trött än tidigare och jag känner mig, ja, nästan som mig själv. Det är bara en lite lätt putande mage som avslöjar att en person växer i mig. Annars skulle jag tro att jag har drömt allt. 

Boandet drar igång tidigt

Det kanske inte är boande hard core men redan nu i vecka 17 känner jag för att rensa, ordna upp livet och framförallt alla prylar som vi har och som vi samlar på oss. Skönare känsla än att göra sig av med saker som jag inte behöver (och det är en del) finns knappt. Jag ser fram emot när boandet kommer igång på riktigt.