Idag är det min dag. För 37 år sedan föddes jag, på den dag då flest personer i Sverige fyller år. Är det midsommar vi har att tacka för det?

Vi kom hem från Småland hela familjen (vi åkte till slut, när sambon mådde bättre och hade blivit utskriven från sjukhuset) efter en helg av umgänge, firande och familjehäng. Blandat såklart med förtvivlan över den fruktansvärda händelse som utspelade sig i Stockholm. Hur blev världen så fasansfull? Samtidigt undrar jag hur de stackars människor som ständigt lever i oro i ett land där krig och terror pågår varje dag orkar?! 

I Småland följde vi nyheterna och tog del av informationen så gott vi kunde. Däremellan åt vi. Och åt. Och åt. Vi firade mig i förtid och vi firade påsk i förtid. Det betydde mycket mat, busiga ungar och svullna magar. Gravidmagen har poppat och i helgen insåg jag att nu år det läge att inviga gravidkläderna. 

Hos barnen var fordon i fokus. Storebror lär sig att cykla och lillebror kör fyrhjuling, truck, skogsmaskin – you name it. En riktig motorfanast. 


Igår bar det av hemåt och lagom tills vi hade kommit av båten, fått barnen i säng, stuvat in packningen från bilen och borstat tänderna hade klockan slagit midnatt och min dag var här. 

Efter en ok natt blev det en skön frukost och paketöppning. Jag har fått många fina saker och jag känner mig bortskämd. Jag fyller ju ändå 37 men blir uppvaktad som få. 

Förkylning, huvudvärk och allmän seghet gjorde att vi inte kom ut i sol och vind förrän på eftermiddagen. Långa skuggor spelade på lekplatsen där barnen åkte rutschkanor, gungade och hade allmänt kul. Invigning av storebrors gummistövlar hann vi också göra. 



Hem för hämtsushi och fortsatt lek med barnen. När de hade somnat hann jag med en promenad. Sedan blev det soffläge med sambon och senaste Homeland-avsnittet. Glass var givet. Nya livet börjar någon annan dag (eller annat år, kanske när jag fyller 38). Nu sova, tillsammans med bästa födelsedagspresenten – en gravidkudde!