Och så kom det då, efter 13 månader, att vår minsting tog första steget utan att hålla i sig i något.

Jag kan inte påstå att det var ett särskilt stort steg han tog. Inte heller att han var uppmärksam på vad han själv gjorde. Mest lockande var nog katten på andra sidan glasdörren. Likväl gick han. Dock svårt att fånga på bild, men jag lyckades få det på film. Väldigt nöjd med det!

Ungefär samtidigt har han fattat galoppen med att backa nerför trappor. Och med att öppna skåpsluckor. Och med att dra katterna i svansen. Och med att undersöka toaletter. Och med att busa i soffan.

Jag undrar vad nästa hyss kommer att bli nu när han snart kan röra sig mer obehindrat. Tur att han är charmig… 🙂