Lillebror har hunnit bli tre år och det har varit en spännande resa att få vara med på, att betrakta hans liv lite på avstånd men ändå delaktig. Inför hans födelsedag läste jag min dagbok från tiden jag var gravid och känner att det verkligen är på tiden att jag delar med mig av förlossningsberättelsen av andra barnet.

Förlossningsberättelse första barnet

Förlossningsberättelse tredje barnet

Första värkarna

Lillebror var beräknad till den 28 september, dagen efter pappans födelsedag. Storebror var vid den tiden 21 månader så det var inte mycket till vila om dagarna. Men jag hade ändå haft en bra graviditet. Jag hade kunnat träna ok och eftersom jag var föräldraledig med storebror hade jag haft möjlighet att vara utomhus mycket.

På förmiddagen den 25 september började sammandragningar fram och långt ner i magen. Jag, (blivande) storebror och mannen var i Almedalen. Efter lunch och vila gjorde vi några ärenden och värkarna kom till och från (ungefär som en fis på tvären). Efter middagen skjutsade mannen storebror till farmor och farfar även om vi inte var säkra på att det hade satt igång på riktigt. Det var ett känslosamt hejdå när storebror åkte. Han var ju så liten och nu skulle han bli storebror.

Samtal till Förlossningen

När mannen kom tillbaka gick vi en promenad på 45 min. Värkarna kom var 10:e minut och varade 30-60 sekunder och var fullt hanterbara. Hemma igen tog jag en dusch och vid 21 ringde jag förlossningen. Eftersom det hade gått snabbt förra gången och eftersom jag skulle få antibiotika tyckte BM jag pratade med att vi skulle komma på en gång. Jag kände att det inte hade kommit igång helt utan stannade hemma ett par timmar till. Under den tiden använde jag TENSen och studsade på pilatesbollen ett tag.

Undersökning och dusch

Vid 23:30 ringde vi på hos förlossningen och blev insläppta. Vi fick rum 13 – samma som storebror kom i. Efter undersökning (öppen 3 cm) och några frågor från BM fick vi själva bestämma om vi ville stanna eller åka hem. Vi valde att stanna. Jag fick CTG-bälte på mig men började må illa och spy efter en stund så CTGn togs bort. Jag gick på toaletten och valde sedan att ta en dusch. Det var så skönt.

Värkarna blev kraftigare och jag använde mig av ”jajajaja” allt mer och högre. Jag minns också hur jag vaggade fram och tillbaka. Jag spydde en gång till och det började göra ondare. Jag började också misströsta lite. Hur hade jag orkat förra gången? Och jag som bara var öppen 3 cm. Vid första förlossningen hade jag varit öppen 10 cm när vi kom in till förlossningen.

Ute ur duschen satte jag mig på en pilatesboll vid sängen. I pauserna lutade jag mig mot en saccosäck som var placerad i sängen. När en värk kom ställde jag mig upp och sa ”jaaa” med mörk och hög röst. Det var nästan värre att stå upp men på något sätt ändå bekvämast. Svårt att beskriva det där. Jag var väldigt inne i min värld och noterade knappt vad som hände runtomkring.

Krystvärkar

Efter en stund kände jag att det började trycka på mer bakåt vilket jag sa till BM. Hon svarade att det är bra och att det går framåt. Då kände jag – han var på väg. BM ville undersöka mig men stod vid datorn när jag började bröla och krystvärkarna satte igång.

Jag stod fortfarande vid sängen när nästa krystvärk kom och i samband med det gick vattnet. BM ville att jag skulle upp i sängen men jag förstod inte hur det skulle gå till. Jag kunde inte lyfta benen tillräckligt högt. Till slut fick undersköterskan som hade varit iväg och blandat smoothie till mig hjälpa mig upp genom att lyfta ett ben i taget.

Stående på alla fyra i sängen, oförmögen att röra mig, födde jag fram den perfekta lillebrodern. Först huvudet med navelsträngen runt halsen och då fick jag försöka pausa och djupandas. Efter två värkar till kom han så. Upp på mitt bröst och jag lade mig ner.

Efterbörd

Både jag och mannen blev såklart överlyckliga. Och chockade. Ingen hade nog räknat med att det skulle gå så snabbt. Strax före midnatt var jag öppen 3 cm och han föddes 01:26. Antibiotikadroppet hann precis bli klart.

Lillebror skrek och var rätt blå men fick snabbt bättre färg. Samma mörka hårfärg som storebror och en boxarnäsa med bekymmersrynka, något som faktiskt fortfarande kan framträda när han drar ihop pannan för att visa att han är arg eller funderar över något.

Mannen klippte navelsträngen. Moderkakan kom ut lätt och jag behövde bara sys på två ställen. När de hade städat undan det värsta och lillebror tagit bröstet blev vi lämnade ensamma. Jag började må illa och spydde det lilla som fanns kvar att spy upp. Eftervärkarna var rätt kraftiga och jag fick smärtstillande mot det.

Vid 4-tiden fick vi vårt rum och den berömda brickan. Eftersom jag hade GBS ville de ha koll på lillebrors andning. Vi fick därför vara kvar i tre dygn på BB. Det kändes hemskt att vara borta från storebror så länge men han kom och hälsade på och mannen åkte också iväg några timmar varje kväll.

Första mötet mellan bröderna på BB var fantastiskt! Paket utdelades och pussar och kramar och tårar rann. Storebror var nog mest nöjd över att få en leksaksmicro och att få se helikoptern lyfta.

Mannens födelsedag dagen efter firades på BB och det var, trots saknaden av storebror, en mysig tid där. Personalen var fantastisk och vi fick den hjälp och det stöd som vi behövde. Rent fysiskt återhämtade sig min kropp snabbare än första gången. Eftervärkarna var värre men i övrigt kändes det lättare. Förmodligen berodde det just på att det var andra gången. Kroppen var van, huvudet hade gjort det tidigare och jag visste vad som väntade.