Lars Winnerbäck, en av mina favorit artister skrev Granit och Morän. I texten skrev han ”ingen vet att det var jag men vrålet hördes flera mil över nejderna den natten”. Nu var det inte natt men jag kan garantera att mitt vrål hördes långt, långt i morse strax innan sju. Om det mot förmodan var någon stackare som passerade i skogen och undrade vad det var för galning som skrek så var det jag.

Lånad bild från Lars Winnerbäck hemsida

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min vanliga morgonrunda

Jag var i vanlig ordning ute tidigt på morgon med min hund. Idag är jag tacksam att jag inte red vilket inte alls är ovanligt runt 6-tiden på vardagar. Är det någon som möter en studsande häst med ryttare och en hund strax framför. Då är det troligtvis jag som är på väg hemåt efter min runda i skogen. I morse hade jag precis kommit ut från skogen för att vända grusvägen hemåt.

Jag hade precis stoppat i headset lurarna i öronen för att lyssna på Paula och Hugos podcast. Jag brukar varken lyssna på podcast eller musik när jag är ute på promenad, däremot när jag springer har jag alltid musik i öronen.

Lånad bild av Paula och Hugos podcast

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min hund var strax framför mig (ca. 6 meter) då hör jag hur det smäller till. Ut från skogen precis framför hunden kommer det ett gigantiskt vildsvin. Hunden blir tokig, min första tanke var nu kommer kultingarna efter för det måste varit suggan som kom springande. Nej det var inte suggan utan efter kommer en lika stor gris som då ”tatcha” hunden nos mot tryna för att grisen inte hinner stanna. Jag trodde att nu är sista stunden kommen för min hund.

Jag skrek, ja mitt vrål måste väckt varenda djur i hela skogen. Självklart blev jag rädd för jag avskyr vildsvin men mest rädd blev jag att min hund skulle komma till skada. Min hund är en stor labrador och han kändes som en liten plutt bredvid dessa vildsvin. Jag har hört skräck berättelse om vildsvinshistorier och visste inte riktigt vad som skulle hända. Visst har jag mött vildsvin tidigare, men aldrig på detta avståndet så nära mig.

Denna gången var vildsvinen mer rädda för mig och mitt vrål (vilket säkert är ganska vanligt). Men mina stämband fick känna av kapaciteten av ljud som kom från min kropp.

Lånad bild av jägarförbundet

 

 

 

 

 

 

 

Jag vaknade till denna morgon och sviterna efter min morgonpromenad sitter fortfarande kvar i halsen.

Önskar er alla en fortsatt trevlig kväll!