Jag och lillebror jr. är i Småland igen, en snabbvisit över helgen. Vi kom igår kväll och efter en tidig morgon och full fart på skilda håll under dagen ligger vi nu nerbäddade tillsammans i sängen hemma hos mamma och pappa. Medan han har blivit underhållen av mormor och storkusin H har jag nämligen varit på en halv möhippa. Och möhippor lämpar sig inte för bebisar. Särskilt inte halva (möhippor alltså).

Idag var det alltså möhippa för min vän som gifter sig i början av juni. Hon bor i Skåne och jag ville så gärna vara med och överraska henne. Samtidigt var jag inte redo att sova en natt borta från lillebror jr. Lösningen blev därför en halv möhippa för mig medan lillebror jr. stannade kvar hos mina föräldrar. När andra halvlek började (och som fortfarande pågår) avvek jag och åkte hem för att gosa med bebis som hade varit hur nöjd som helst under dagen.

Att planera och vara med på en möhippa är fantastiskt roligt tycker jag. Det här var ett härligt gäng kvinnor som jag ser fram emot att få träffa igen på bröllopet. Roligast var såklart att se blivande bruden bli så glad av och överraskad över alla som dök upp en efter en.

Eftersom blivande bruden och jag bor en bit ifrån varandra ses vi sällan. Vi hörs ännu mer sällan och har därför inte inblick i varandras vardag. När vi ses är det oftast i samma gruppkonstellation och samma ämnen avhandlas. Att få ta del av hennes andra liv med kompisar från Malmö och att få se hennes fina relationen med systern var häftigt. Jag skulle kunna likna det vid månen. Hela månen finns där hela tiden men hittills har delar av den legat i skugga för mig. Idag snurrade den och plötsligt kom ytterligare en bit fram i ljuset.

Under bröllopet tror jag att månen snurrar ännu en bit och jag ska vara uppmärksam när det sker. För kanske är det så att om jag tar ett steg åt rätt håll kommer att kunna se fullmånen.