Det har varit fantastiskt fint väder här på Gotland i helgen, rena högsommarvärmen. Barnen har varit ute i stort sett nonstop och vi vuxna har fått en hel del gjort i trädgården. Enda smolket i bägaren var akutbesöket i fredags kväll.

Eftersom vi är en småbarnsfamilj dukades middagen fram tidigt i fredags, som alla dagar. Efter maten och lite bus hade jag lovat de äldsta barnen popcorn. Sagt och gjort, jag plockade fram kastrull, olja och majs och satte på spisplattan.

Vi har en induktionshäll placerad på köksön. Barnen brukar stå på varsin pall på kortsidan av köksön. Ibland vill de hjälpa till, ibland vill de provsmaka och i bland bara titta på medan jag lagar mat.

Poppningen går bra och jag skjuter kastrullen åt sidan och vänder mig om för att hämta skålar till popcornen. Då hör jag ett skrik bakom mig.

Först trodde jag att det var bröderna B som bråkade med varandra men så var inte fallet. Lillebror hade sträckt fram sina händer och lagt dem på plattan som fortfarande var barn. Han gallskrek verkligen. Det var svårt att veta hur illa set var men jag höll honom under rinnande kallt vatten.

Medan mannen ringde sjukvårdsupplysningen höll jag isbitar mot lillebrors fingrar. Så fort jag tog bort isbitarna började han skrika. Stackarn.

Sjukvårdsupplysningen rekommenderade akuten. Mannen och en skrikande lillebror åkte ner till sjukhuset medan jag stannade kvar hemma med storebror och lillebror jr.

Ganska omgående fick lillebror en kylande salva viket tog bort smärtan. Sedan var han sig själv igen. Därefter väntade väntan. Undvik akuten en fredagkväll är min rekommendation. Mannen och lillebror kom hem igen runt midnatt efter att en doktor konstaterat att blåsorna inte var så farliga ändå. Två fingrar i bandage och en trött minimänniska. Jag är glad att det inte var värre.