Kategori: Resor (sida 1 av 5)

En hyllning till vår pappa

Det har varit tyst här på bloggen i några dagar. Förklaringen är en dryg veckas semester där största delen spenderades i Sitges, Spanien med resten av familjen på min och systers sida. Vi var där för att fira vår pappa på hans 70-årsdag. Detta blir därför ett utmärkt tillfälle att skriva en hyllning till vår pappa, på samma sätt som jag har hyllat vår mamma i tidigare inlägg.

Vår pappa är en manlig man. Fysisk. Muskulös. Han avverkar skog, han mekar med bilar och traktorer, han dricker whisky och han pratar korta meningar med bullrig röst.

Jag minns hans skäggstubb som rispade mot min kind när jag var liten och kramade honom godnatt på kvällarna. Jag minns de trygga starka armarna som höll mig när slalombacken kändes för brant. Jag minns hur jag vinkade upp mot himlen när han flög förbi i propellerflygplanet. Pappa var min hjälte och är fortfarande. Det fanns inget som han inte klarade av.

Den inställningen sitter fortfarande i. Han är envis som få och har en positiv syn på livet. Han ser sällan tillbaka på det som varit utan blickar framåt och ser möjligheterna i det som ligger framför honom. Han vågar och det imponerar på mig.

Han är snabb i tanken och i handling och är ofta två eller flera steg framför oss andra, bokstavligt och bildligt.

Mina vänner under barn- och ungdomstiden kommer ihåg honom som pappan med den mörka och lite barska rösten. Jag tror att det är en sida han gärna visar upp. Den svåra GW-typen. När det egentligen är tvärtom. Han blommar ut i sociala sammanhang, är generös och bjuder gärna och ofta. Jag vet ingen som känner så många olika typer av människor som han.

Barnbarnen älskar att sitta i hans knä och klinka på flygeln när han spelar. Eller åka fyrhjuling med honom. Eller följa med i skogsmaskinen. Eller bli uppkastad i luften av hans starka armar. Det var på hans mage E somnade och mådde bra när han var nyfödd bebis.

Trots att han tycker det är onödigt att jag har bosatt mig på en ö som inte kan lämnas hur som helst kommer han hit för att hälsa på. Han bygger lekstuga till barnen, terass till oss och har välkomnat mannen på bästa sätt in i familjen.

Jag skulle gärna ta efter hans frimodighet, hans envishet och hans praktiska ådra. 70 år var värt att hylla i Spanien. Grattis på födelsedagen pappa och tack för att du är den bästa pappan jag kan tänka mig!

En helg i kärlekens tecken

I lördags var jag och mannen på bröllop i Malmö. Fantastiskt väder. Fantastiskt brudpar. Fantastisk middag. Fantastiskt allt. Det blev verkligen en helg i kärlekens tecken.

En nackdel med att bo på en ö är det kan vara komplicerat med förbindelser. Det är inte bara att hoppa in i bilen och köra när man känner för det. Man är beroende av turlistorna och åker man båten vet man att man har några timmar i bil när man väl har kommit till fastlandet.

Till vår lycka går det direktflyg till vissa städer. Malmö är en av städerna. Det går inte varje dag men just fredag och söndag är sådana dagar (det går säkert mer frekvent under sommaren). Det innebar att jag och mannen fick en hel helg i Malmö.

Eftersom det var ett barnfritt bröllop stannade storebror och lillebror hos farmor och farfar på Gotland. Lillebror jr. fick dock följa med sina trötta föräldrar och bo på hotell i två nätter. Under bröllop och fest blev han passad av min fina systeryster och ännu finare systerdotter som hade kommit till Malmö enkom för att vara barnvakter.

På mannen och min ettåriga bröllopsdag överraskade jag honom med ett restaurangbesök i Malmö i fredags. Jag hade bokat bord på Kagami. Maten var god (bra sushi saknas i Visby) men lokalen var väldigt porrigt inredd (röd sammet på alla väggar, speglar i taket och en porrig tvättanordning i anslutning till wc) och de saknade utskänkningstillstånd visade sig när vi skulle beställa. Jag kanske ska göra min research lite bättre till nästa gång.

Lillebror jr. hade inte alls lust att sova utan var vaken och glad under hela måltiden. Tillbaka på hotellet (Clarion Live) blev jag stentrött och somnade medan jag höll på att öva på talet som jag skulle hålla på bröllopet nästa dag.

Förutom en skriksession vid 06-tiden sov vi till 08:40. Alla var nog i chock. Jag har inte känt mig så utvilad på länge.

Efter god hotellfrukost och en tur på stan mötte vi systeryster och H vid tåget, åt lunch med dem och sedan var det dags att säga hejdå till lillebror jr. och att göra sig i ordning till bröllopet. Vi mötte upp kompisgänget med respektive och hann med ett glas champagne (mitt första på nästan fem år) före ceremonin.

Det var en solig och varm dag vilket innebar att det var väldigt varmt i kapellet. Lägg till alla känslor, fina ord och vacker sång och kapellet kokade nästan. Det var så vackert och det var så i stil med brudparet. De hade verkligen lyckats med att sätta en personlig touch på hela dagen. Det var inte ett-i-mängden-bröllop utan stack ut på ett positivt sätt.

Kärlek och glädje, tårar och tal. Det fanns allt. Jag är så glad att jag fick vara en del av brudparets egen dag. Kärleken till varandra lyste genom deras ögon. Det är så fint att se.

En helg borta gör också något med mig. Jag kan slappna av mer, blir mer kärleksfull och känner att det här ska vi göra om. Energin kommer tillbaka med hjälp av vuxensamtal och egentid med mannen (en bebis räknas som noll när man i vanliga fall har tre stycken. A piece of cake).

Vid strax efter midnatt bröts förtrollningen – eller snarare mitt amningsbröst gav upp och krävde urpumning direkt. Det var bara att lämna festen på Saltimporten och gå tillbaka till hotellet och gullfjunet.

Dagen efter hann jag med både god hotellfrukost, löptur i Slottsparken, lunch och en tur på stan där Prideparaden dansade fram och spred glädje, innan det var dags att ta flyget hem. Återföreningen med barnen var underbar. De hade såklart haft det hur bra som helst hos farmor och farfar. Allt som allt en skön helg för oss alla.

Att ha haft en paus

Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Det blir oftast så när jag befinner mig i Småland. Där lever jag i stunden samtidigt som verkliga livet är satt på paus. Motsägelsefullt. Leva och pausa samtidigt? Går det ens ihop?

Tydligen går det ihop eftersom det just nu är mitt liv i ett nötskal. Verkliga världen snurrar som vanligt och människor går till jobbet, träffar vänner, äter på restaurang, åker på semester, vabbar, rider, planerar, drömmer. Mitt liv i den verkliga världen är satt på paus och har varit det i fem år snart. Istället befinner jag mig i en minivärld. En miniatyrvärld som ibland snurrar dubbelt så fort som den riktiga, den verkliga.

Min minivärld kretsar kring minimänniskorna i familjen B. Deras göranden och havande. Vilket kan vara nog så stressande. Att rodda tre barn under fem år både tar och ger energi. Vardagen helt enkelt. Därför kan det ibland vara skönt att få trycka på paus även till minivärlden, till vardagslivet. Småland är en sådan pausknapp för mig.

Hos mina föräldrar, och barnens morföräldrar, blir vi uppassade till max. För barnen finns det (för dem) nya leksaker och spel. Kusiner att se upp till. Pianon att spela och maskiner att låtsasköra. För att inte tala om allt spännande som finns att upptäcka i naturen. Själv behöver jag varken röra i kastruller eller vika tvätt. Curlade till tusen blir vi. Och det finns inga måsten eller direkta tider att passa. Det gör att jag dels kommer ner i varv och dels kan fokusera helt på barnen.

Sedan är det också så enkelt att jag knappt har kunnat komma i kontakt med någon. Mobiltäckningen är usel och det är ett under varje gång mobilen ger ifrån sig ett läte. Och det är definitivt inte mödan värd att vänta på att ringsignalerna ska nå fram till den verkliga världen.

Så jag pausar och njuter av att bara befinna mig här och nu. En kort stund. Sedan vill jag tillbaka till min minivärld igen. Den verkliga världen däremot får gärna vänta lite till.

En vanlig dag i Småland

Vi har tagit en tripp till Småland, barnen och jag. Om ytterligare några dagar åker vi vidare till Danmark och Lalandia. Men fram till dess roar vi oss med att köra morfars maskiner, kasta sten, besöka Leos lekland och bara njuta av det småländska livet på landet.

Det är underbart att komma hit. Barnen älskar att röja runt bland morfars maskiner och upptäcka livet på landet. Det skadar inte att det har varit fint väder ett par dagar heller.

Självklart har ett besök hos Lilla Bus också avhandlats. Det finns mycket fint för en 4-åring och en 2,5-åring att titta på. Och för en 38-åring fanns det mycket att titta på hos Lilla Hem.

Och imorgon blir det till att fira mormors födelsedag och att träffa världens bästa vän. Underbart. Livet leker. Bäst att njuta.

Pärlor på Österlen

Medan jag och lilleman tog båt och bil till Österlen åkte de stora pojkarna och mannen till Stockholm. De roade sig med Polismuseet och Kaknästornet medan vi njöt av utsökta pärlor på Österlen.

Det är ovant att vara ifrån storebror och lillebror över natten men det är viktigt med pappatid och för mig att umgås med vänner som är längre än en meter.

Jag kan inte minnas att jag har besökt Österlen tidigare, iallafall inte i vuxen ålder. Som tur var har jag vänner som känner till trakterna och som hade styrt upp en bra helg. Jag och lillebror jr. hängde bara på. Så skönt att få de bästa pärlorna på Österlen serverat.

Jag skulle beskriva det Österlen som jag såg som en blandning av bohemfranskt (sammet, levande ljus, loppisfynd i en salig blandning, skevt och romantiskt) och lantligt engelskt (kullar, män med gummistövlar, keps, traktorer och vallhundar) utan att varken ha besökt franska bohemhus eller engelska landsbygden. Mysigt var det oavsett.

Så, vilka pärlor finns då på Österlen?

Apotekarns och Makalösa trädgårdar i Simrishamn

Gillar ni plantering och blommor, fina och prisvänliga detaljer för hem och trädgård är Apoterkarns och Makalösa trädgårdar i Simrishamn något för dig. Ta dig även till Olof Viktors i Glemmingebo.

Kiviks musteri i Kivik

Vi passerade äppellund efter äppellund och kom så småningom fram till Kiviks musteri. Affär, museum, restaurang och mycket mer… Helt klart värt ett besök. Vi hoppade museet och trädgården och gick direkt inför att handla Kviksprodukter till bra pris. Vi lät också bli brunchen som serveras på helgerna. Istället korsade vi parkeringen och hamnade på caféet som erbjuder lättare lunch och gott fikabröd.

Talldungen i Brösarp

Jag skulle beskriva Talldungen som ett litet hotell med få rum, en gemytlig restaurang med själ och hjärta. Levande ljus, högt i tak och god mat. Ett ställe där personalen smälter in med gästerna, på ett bra sätt. Där frukosten är njutbar på ett ekologiskt och hipsteraktigt plan. Där marockanskt kakel och sköna sängar går hand i hand. Där ett tjejgäng från förr delade på bubbel och ostar på ett av rummen före middagen. Där bebisar var välkomna och dit vi gärna återvänder.

Friden gårdskrog i Kivik

Friden är en omåttligt populär restaurang som serverar surdegspizzor gjorda på ekologiska och närproducerade produkter. Pizzor värda att vänta på. För det kan ta tid, både att få bord trots bokning och att få sin beställning. Men gott var det när jag väl fick sätta tänderna i en av pizzorna. Med utsikt över äppellunden där äpplena omvandlas till must på hösten åt vi vår mat och filosoferade över livet. Mumsigt värre.

Samtliga bilder har lånats från respektive blogg

Skrikande bebis i bil

Helgen har tillbringats på Österlen tillsammans med bästa tjejgänget. Jag har tagit exakt noll bilder skulle jag tro trots fotovänliga vyer över sandkullar, solsken, middag med levande ljus och fantastisk frukostbuffé. Den ende som har fastnat på bild har varit min partner in crime, min ständige följeslagare, min 68 cm långa avkomma. Han har nog njutit lika mycket som jag. Utom i bilen. Och bil har vi kört.

Skrikande bebis i bil började redan vid avfärd från Gotland. I kön till färjan gallskrek han så att tårarna sprutade innan han till slut somnade. Båtresan gick prima och han charmade tanterna ombord. Nästa bilfärd gick från Oskarshamn till Kalmar där övernattning hos min vän skulle ske. Skrikfest i 15-20 min. Sedan somnade han och sov gott hela vägen (och tog till och med sovmorgon).

Morgonen därpå påbörjades den tre timmar långa resan ner till Simrishamn och vårt första stopp. Jag började att köra med S fram men både jag och min vän insåg att det bästa vore att flytta bak oss båda till baksätet och låta min vän köra resten av tiden. Det blev bättre. Jag kunde koncentrera mig på skrikande bebis och slippa orsaka krock i trafiken.

Under vistelsen på Österlen åkte vi en hel del bil, inte långa sträckor men tillräckligt för att göra D missnöjd. Men samtidigt är det som om han har vant sig lite vid sin stol och att han inte kan bli upplyft direkt när han vill. Så pass att han somnade utan skrik när jag själv satte mig vid ratten och körde till båten i Oskarshamn. Nu sitter jag på båten och han sover fortfarande efter endast en skriksession. Halleluja och lycka och allt det där. Bilresandet gick över förväntan och skrikande bebis i bil blev ok.

Tips på hur man tröstar skrikande bebis i bil

Så har jag några tips på hur man får skrikig bebis i bil att bli mindre missnöjd?

  • Se till att bebisen är mätt och har torr blöja.
  • Se till att ha så få ytterplagg som möjligt på bebisen. S använder fortfarande babyskydd vilket blir väldigt varmt.
  • Försök att åka när bebisen ska sova. Om ni kan tima in sovstunden får ni lugn och ro i alla fall ett litet tag.
  • Räkna med flera stopp när du gör tidsplanen. Ta i med råge. Det värsta tycker jag är när jag ska passa en tid och inte hinner stanna på vägen för att trösta.
  • Ta med avledande leksaker. Trots att S bara är sju månader tycker han nya leksaker som han aldrig har sett tidigare är de mest intressanta. Det behöver inte vara nyköpta leksaker utan kan vara en påse oöppnade nötter att prassla med, en tröja med spännande etiketter, hårband som inte går att svälja, en tidning, en vattenflaska, osv. Då vinner du oftast lite tid.
  • Sätt på bilradion. Jag fick för mig i början att tyst bil skulle vara det bästa men S verkar lugnast av musik och prat i bakgrunden.
  • Ge bebisen snutte och napp. I bilen gäller alltid undantag. Så om bebisen annars bara få ha napp och snutte när den ska sova tänk om när det gäller skrikande bebis i bil.
  • Ha privatchaufför. En vuxen som kan köra och en vuxen som kan trösta. Det är inte alltid så att två vuxna kan resa varje gång ni ska köra bil men jag vågar påstå att det är det säkraste sättet.

Äldre inlägg