Kategori: Okategoriserade (sida 1 av 29)

Ny hemsida – nedräkningen har börjat

Nu nu närmar det sig – jag har längtat så efter att få dela med mig av den nya webbshoppen till Lilla Bus och Lilla Hem. Och snart är vi där och kan öppna portarna till en fräsch och uppdaterad portal med nyheter, specialerbjudanden och gamla klassiker.

Jag hoppas att du har tålamod att vänta lite till. Den som väntar på något gott… osv. 🙂 Under tiden skickar jag med en bild bakom kulisserna där arbetet med den nya hemsidan pågår för fullt.

Tanken med den nya webbshoppen är att den ska vara inbjudande och underlätta för dig som kund. Du ska enkelt kunna navigera dig fram till rätt produkt, och/eller information. Den ska vara inbjudande och spegla den mysiga känsla som jag upplever att vi har i butiken i Alvesta.

Under tiden får du gärna följa oss på Instagram (@Lillahem_alvesta och @lillabus_alvesta).

Tuppens krog i Visby – recension

Som jag skrev i ett tidigare inlägg fick mannen ett restaurangbesök i födelsedagspresent. Jag hade bokat bord på Tuppens krog i Visby och tänker att det är dags för en recension.

Tuppens krog ligger på Adelsgatan, en gågata i Visby dit man förr om åren begav sig på shoppingtur. Nuförtiden besöks gatan och butikerna (mest säsongsbutiker) flitigt av turister på sommaren, inte lika flitigt på vintern. Mest kommers är det i början och slutet av gatan. Men förändringens vindar blåser. Tuppens krog ligger nämligen i mitten på Adelsgatan, närmare bestämt på Adelsgatan 38.

Krog i gammalt bageri

Huset är från 1700-talet och inrymde tidigare ett bageri och fik. Med knarrande golv, brasa och dova färger har syskonen och ägarna Josefin Qwiberg och Marc Enderborg lyckats skapa en gemytlig miljö. Det är för övrigt samma ägare som till Gula Hönan i Ronehamn.

Sjöen, kyt, grönt och klassisker

Så hur var då maten? Mycket bra skulle jag säga. Vällagad mat med finess utan att för den skull vara pretentiös. Menyn var uppdelad i Sjöen, Kyt, Grönt och Klassiker från Gula Hönan. För varje kategori fanns det en förrätt, en varmrätt och en dessert. Sedan var det upp till oss att blanda efter tycke och smak.

Överraskande och kul var att det fanns många sorters grönsaker i rätterna. Det kändes väldigt närodlat och fräscht. Godast var helt klart Grönt varmrätt som hette Skörden.

Det var ett mysigt besök och vi satt till och med kvar för en drink när vi mätta och belåtna hade mumsat i oss efterrätten. Jag trodde att det inte skulle vara så många på restaurangen. Den öppnade ju först under försommaren 2018. Men tji fick jag. Det var i stort sett fullbokat.

Tuppens krog kändes som ett lyft för Adelsgatan och jag hoppas att fler ambitiösa företagare vill och vågar satsa på verksamhet i Visby. Jag kan rekommendera ett besök på Tuppens krog om du ska äta på restaurang i Visby.

Förlossningsberättelse andra barnet

Lillebror har hunnit bli tre år och det har varit en spännande resa att få vara med på, att betrakta hans liv lite på avstånd men ändå delaktig. Inför hans födelsedag läste jag min dagbok från tiden jag var gravid och känner att det verkligen är på tiden att jag delar med mig av förlossningsberättelsen av andra barnet.

Förlossningsberättelse första barnet

Förlossningsberättelse tredje barnet

Första värkarna

Lillebror var beräknad till den 28 september, dagen efter pappans födelsedag. Storebror var vid den tiden 21 månader så det var inte mycket till vila om dagarna. Men jag hade ändå haft en bra graviditet. Jag hade kunnat träna ok och eftersom jag var föräldraledig med storebror hade jag haft möjlighet att vara utomhus mycket.

På förmiddagen den 25 september började sammandragningar fram och långt ner i magen. Jag, (blivande) storebror och mannen var i Almedalen. Efter lunch och vila gjorde vi några ärenden och värkarna kom till och från (ungefär som en fis på tvären). Efter middagen skjutsade mannen storebror till farmor och farfar även om vi inte var säkra på att det hade satt igång på riktigt. Det var ett känslosamt hejdå när storebror åkte. Han var ju så liten och nu skulle han bli storebror.

Samtal till Förlossningen

När mannen kom tillbaka gick vi en promenad på 45 min. Värkarna kom var 10:e minut och varade 30-60 sekunder och var fullt hanterbara. Hemma igen tog jag en dusch och vid 21 ringde jag förlossningen. Eftersom det hade gått snabbt förra gången och eftersom jag skulle få antibiotika tyckte BM jag pratade med att vi skulle komma på en gång. Jag kände att det inte hade kommit igång helt utan stannade hemma ett par timmar till. Under den tiden använde jag TENSen och studsade på pilatesbollen ett tag.

Undersökning och dusch

Vid 23:30 ringde vi på hos förlossningen och blev insläppta. Vi fick rum 13 – samma som storebror kom i. Efter undersökning (öppen 3 cm) och några frågor från BM fick vi själva bestämma om vi ville stanna eller åka hem. Vi valde att stanna. Jag fick CTG-bälte på mig men började må illa och spy efter en stund så CTGn togs bort. Jag gick på toaletten och valde sedan att ta en dusch. Det var så skönt.

Värkarna blev kraftigare och jag använde mig av ”jajajaja” allt mer och högre. Jag minns också hur jag vaggade fram och tillbaka. Jag spydde en gång till och det började göra ondare. Jag började också misströsta lite. Hur hade jag orkat förra gången? Och jag som bara var öppen 3 cm. Vid första förlossningen hade jag varit öppen 10 cm när vi kom in till förlossningen.

Ute ur duschen satte jag mig på en pilatesboll vid sängen. I pauserna lutade jag mig mot en saccosäck som var placerad i sängen. När en värk kom ställde jag mig upp och sa ”jaaa” med mörk och hög röst. Det var nästan värre att stå upp men på något sätt ändå bekvämast. Svårt att beskriva det där. Jag var väldigt inne i min värld och noterade knappt vad som hände runtomkring.

Krystvärkar

Efter en stund kände jag att det började trycka på mer bakåt vilket jag sa till BM. Hon svarade att det är bra och att det går framåt. Då kände jag – han var på väg. BM ville undersöka mig men stod vid datorn när jag började bröla och krystvärkarna satte igång.

Jag stod fortfarande vid sängen när nästa krystvärk kom och i samband med det gick vattnet. BM ville att jag skulle upp i sängen men jag förstod inte hur det skulle gå till. Jag kunde inte lyfta benen tillräckligt högt. Till slut fick undersköterskan som hade varit iväg och blandat smoothie till mig hjälpa mig upp genom att lyfta ett ben i taget.

Stående på alla fyra i sängen, oförmögen att röra mig, födde jag fram den perfekta lillebrodern. Först huvudet med navelsträngen runt halsen och då fick jag försöka pausa och djupandas. Efter två värkar till kom han så. Upp på mitt bröst och jag lade mig ner.

Efterbörd

Både jag och mannen blev såklart överlyckliga. Och chockade. Ingen hade nog räknat med att det skulle gå så snabbt. Strax före midnatt var jag öppen 3 cm och han föddes 01:26. Antibiotikadroppet hann precis bli klart.

Lillebror skrek och var rätt blå men fick snabbt bättre färg. Samma mörka hårfärg som storebror och en boxarnäsa med bekymmersrynka, något som faktiskt fortfarande kan framträda när han drar ihop pannan för att visa att han är arg eller funderar över något.

Mannen klippte navelsträngen. Moderkakan kom ut lätt och jag behövde bara sys på två ställen. När de hade städat undan det värsta och lillebror tagit bröstet blev vi lämnade ensamma. Jag började må illa och spydde det lilla som fanns kvar att spy upp. Eftervärkarna var rätt kraftiga och jag fick smärtstillande mot det.

Vid 4-tiden fick vi vårt rum och den berömda brickan. Eftersom jag hade GBS ville de ha koll på lillebrors andning. Vi fick därför vara kvar i tre dygn på BB. Det kändes hemskt att vara borta från storebror så länge men han kom och hälsade på och mannen åkte också iväg några timmar varje kväll.

Första mötet mellan bröderna på BB var fantastiskt! Paket utdelades och pussar och kramar och tårar rann. Storebror var nog mest nöjd över att få en leksaksmicro och att få se helikoptern lyfta.

Mannens födelsedag dagen efter firades på BB och det var, trots saknaden av storebror, en mysig tid där. Personalen var fantastisk och vi fick den hjälp och det stöd som vi behövde. Rent fysiskt återhämtade sig min kropp snabbare än första gången. Eftervärkarna var värre men i övrigt kändes det lättare. Förmodligen berodde det just på att det var andra gången. Kroppen var van, huvudet hade gjort det tidigare och jag visste vad som väntade.

Första steget

Och så kom det då, efter 13 månader, att vår minsting tog första steget utan att hålla i sig i något.

Jag kan inte påstå att det var ett särskilt stort steg han tog. Inte heller att han var uppmärksam på vad han själv gjorde. Mest lockande var nog katten på andra sidan glasdörren. Likväl gick han. Dock svårt att fånga på bild, men jag lyckades få det på film. Väldigt nöjd med det!

Ungefär samtidigt har han fattat galoppen med att backa nerför trappor. Och med att öppna skåpsluckor. Och med att dra katterna i svansen. Och med att undersöka toaletter. Och med att busa i soffan.

Jag undrar vad nästa hyss kommer att bli nu när han snart kan röra sig mer obehindrat. Tur att han är charmig… 🙂

Få barnen att somna av sig själva

Igår kväll satt jag i hallen på övervåningen, utanför sovrummen. I barnens rum hörde jag mannen och lillebror prata och läsa böcker. I mannens och mitt sovrum sov lillebror jr. i sin spjälsäng och i vår stora säng låg storebror. Ensam. I ett försök att somna av sig själv.

Sömn. Egen tid på kvällen. En dag som flyter på utan konflikter. Topp tre på önskelistan i mitt småbarnsliv just nu (förutom det där med tillfredsställda barn med bra självkänsla osv. osv.). Just att få egen tid på kvällen är extra efterlängtat. Sedan de äldsta barnen slutade med napp i början på sommaren har nattningarna tagit längre tid. Den där luckan på ca 1-1,5 timme där jag kan varva ner inför egen läggning har krympt rejält. Därför har jag försökt göra storebror intresserad av att somna på egen hand. Jag får för mig att han skulle somna snabbare utan en vuxen precis bredvid sig.

Det finns de föräldrar som har använt sig av fem minutersmetoden för att få sina barn att somna av sig själva. Jag lägger ingen värdering i det tillvägagångssättet eller i några andra metoder. Det är dock inget för mig. Jag skulle inte klara av barnskriken. Det var tillräckligt att få dem att sluta med välling.

Lillebror och storebror delar rum och dubbelsäng. De kvällar jag är ensam med alla tre har jag försökt få de stora att lyssna på ljudbok (Kaninen som gärna ville somna) medan jag lägger lillebror jr. i andra rummet. Det har slutat med att lillebror kommer in till mig efter ca 10 sekunder. Han är nog för liten. Men storebror däremot. Han fyller fem i januari. Visst borde han kunna somna på egen hand?

Igår kväll tog han själv upp att han ville somna ensam i sängen. Jag tror att det var löftet om en guldmedalj som lockade. Hur gick det då?

Steg för steg-metoden

När jag hade sövt lillebror jr. gick jag ut ur rummet och stängde dörren (vi har alltid stängd dörr till sovrummen för att katterna inte ska komma in, det är barnen vana vid). Jag satte mig på löpbandet och väntade (eller vaktade som storebror säger. Det hade jag lovat honom. Att vakta tills det blev dag igen). Efter ca fem minuter öppnade han dörren för att kontrollera att jag var där. Han krävde att jag skulle stå precis vid dörren. Jag gjorde som han sa.

Ytterligare fem minuter gick och sedan kom han upp igen. Ena hörnet i rummet var läskigt och vasen på bordet såg ut som en läskig gubbe i mörkret. Det slutade med att jag stod inne i rummet, vid dörren och väntade på att han skulle somna. Vilket han gjorde till slut.

Han var orolig för att han inte skulle få sin guldmedalj men jag försäkrade honom att det kommer han att få. Vi tar det bara stegvis. Som när han lärde sig cykla utan stödhjul. Steg för steg. Tills han lär sig somna av sig själv. Det är min metod.

Sluta amma – tips

Till slut fattad jag beslutet att sluta amma. Det har varit en rätt lång process innan det gick från ord till handling men förra söndagen bestämde jag mig. Och det har gått över förväntan (ta i trä). Men hur gör man då när man vill sluta amma men bebisen är av annan åsikt? Läs tipsen nedan om hur du kan sluta amma.

De två äldsta barnen ammade jag till de var ungefär nio månader. Lillebror jr. har däremot haft förmånen att använda mig som napp under sommaren. Jag har sagt länge att ”nu ska jag sluta amma” men saker har dykt upp som har gjort att jag har skjutit på det (resor, sjukdomar, besök, sömnbrist…). Men efter att BVC-läkaren rekommenderade mig att sluta p.g.a lillebror jr.s nedåtgående viktkurva ville jag inte fortsätta. Plus att jag tyckte att det skulle bli skönt att få slippa agera napp på nätterna.

Lillebror jr. har endast ätit från mig på nätterna på sistone och det är mitt första tips.

  • Fasa ut amningen. Ersätt en måltid med vanlig mat. Börja t.ex. med att ge mellis istället för mjölk. Låt bebisen få se och känna på maten så att intresse väcks för den. Till slut har du bara nattamningen kvar.
  • Fasa även ut brösten. Erbjud bara mjölk från ett bröst i slutet. När du sedan ska sluta helt har du bara ett bröst att ta hänsyn till.
  • Testa med välling. Försök igen och igen och igen – på dagen. Förhoppningsvis kan en flaska välling (eller gröt för den delen) som sista mål för kvällen mätta en bit in på natten.
  • Låt nattamningen bli sista måltiden som du slutar med. Experter menar på att bebisar klarar sig utan mat på nätterna från sex månaders ålder. Jag undrar det… Om det inte är av hunger bebisen vill äta på natten så är det väl trygghet i form av bröstmjölk eller ersättning som den behöver. Och varför neka den det? Jag följde alla råd till punkt och pricka med första barnet. På dagen han fyllde sex månader försökte jag sluta nattamma honom. Jag misslyckades totalt. Den här gången lät jag både bebisens och mina behov styra.
  • När det är dags att sluta ta på dig en sport-bh och tröja vid läggning. Berätta för barnet (oavsett ålder) att inatt får det ingen mat från dig.
  • Ladda upp med vattenflaska och nappar om det använder det.
  • Bestäm i förväg hur lång tid er natt ska bli, alltså när bebisen ska få sin frukost. Jag har läst någonstans att fem timmar utan mat på natten är en hel natt för en bebis. Tro därför inte att det blir sovmorgon om bebisen somnar vid 19-tiden.
  • Var beredd på skrikfest och försök att stålsätta dig när det väl sker. Tänk att du gör det för att det ska bli bra för er båda på sikt.
  • Var bredd på att det kan ta tid. Se till att du får möjlighet till sömn eller vila på dagen. Några nätters skrikfest tär på krafterna och då kan det vara bra att ha laddat batterierna under dagen istället.
  • Känn inte att det är ett misslyckande om det inte gick och du väljer att ge bebisen bröstet. Försök igen om några veckor. Mycket kan hända under den tiden, både hos dig som förälder och bebisen i sin utveckling.
  • Första natten skrek lillebror jr. länge. Det märktes att han var arg för att han inte fick det han ville ha. Men han var också ledsen och tårarna sprutade på honom. Jag försökte ge honom vatten som han ratade, så även nappen. Han var tvungen att vakna till på riktigt för att jag skulle kunna söva om honom. Å andra sidan sov han resten av den natten. Jag blev helt förvånad.
  • Andra natten gick också bra. Så även med tredje. På denna vecka som han har varit utan mat på natten har han sovit längre pass innan han vaknar till första gången för natten. Det som förvånar mig mest är att han inte har sökt sig till bröstet eller krävt att få äta. Det har heller inte varit några problem att söva eller söva om honom. Dessutom sover han helt ok fram till 06-06:30 på mornarna så jag ska inte klaga.
  • Lycka till alla som ska sluta amma!
  • Äldre inlägg