Kategori: Gotland (sida 1 av 18)

Tuppens krog i Visby – recension

Som jag skrev i ett tidigare inlägg fick mannen ett restaurangbesök i födelsedagspresent. Jag hade bokat bord på Tuppens krog i Visby och tänker att det är dags för en recension.

Tuppens krog ligger på Adelsgatan, en gågata i Visby dit man förr om åren begav sig på shoppingtur. Nuförtiden besöks gatan och butikerna (mest säsongsbutiker) flitigt av turister på sommaren, inte lika flitigt på vintern. Mest kommers är det i början och slutet av gatan. Men förändringens vindar blåser. Tuppens krog ligger nämligen i mitten på Adelsgatan, närmare bestämt på Adelsgatan 38.

Krog i gammalt bageri

Huset är från 1700-talet och inrymde tidigare ett bageri och fik. Med knarrande golv, brasa och dova färger har syskonen och ägarna Josefin Qwiberg och Marc Enderborg lyckats skapa en gemytlig miljö. Det är för övrigt samma ägare som till Gula Hönan i Ronehamn.

Sjöen, kyt, grönt och klassisker

Så hur var då maten? Mycket bra skulle jag säga. Vällagad mat med finess utan att för den skull vara pretentiös. Menyn var uppdelad i Sjöen, Kyt, Grönt och Klassiker från Gula Hönan. För varje kategori fanns det en förrätt, en varmrätt och en dessert. Sedan var det upp till oss att blanda efter tycke och smak.

Överraskande och kul var att det fanns många sorters grönsaker i rätterna. Det kändes väldigt närodlat och fräscht. Godast var helt klart Grönt varmrätt som hette Skörden.

Det var ett mysigt besök och vi satt till och med kvar för en drink när vi mätta och belåtna hade mumsat i oss efterrätten. Jag trodde att det inte skulle vara så många på restaurangen. Den öppnade ju först under försommaren 2018. Men tji fick jag. Det var i stort sett fullbokat.

Tuppens krog kändes som ett lyft för Adelsgatan och jag hoppas att fler ambitiösa företagare vill och vågar satsa på verksamhet i Visby. Jag kan rekommendera ett besök på Tuppens krog om du ska äta på restaurang i Visby.

Läsning för stora och små

Böcker böcker böcker. Jag skulle kunna ha hur många som helst, jag får aldrig nog. Tyvärr har jag inte prioriterar egen läsning på många år (läs före barn) men ska ta tag i det snart. Istället läser jag för barnen. Gärna och ofta.

Deras bokhyllor svämmar över av böcker. Förutom egna böcker brukar vi låna på Almedalsbibliotek. När mannen och lillebror åker till Stockholm i helgen tänker jag ta med storebror och lillebror jr. till biblioteket för återlämning och lån av barnböcker. Just nu är dessa böcker populärast hos oss.

Bamse – gärna Bamse i Vilda Västern med Billy Buse. Storebror är mycket för förtjust i superhjältar, riddare, styrka, snabbhet och att vara bäst. Där passar Bamse in rätt bra.

Alfons Åberg – när Alfons handlar med sin pappa (vi har den som lite större Pixibok) kan lillebror utantill. ”Schakrutor, mazariner”, ”purjolök, paprika”, ”ananas, apelsin”. Det är kul att rabbla.

Vira vaknar – lillebror jr. har fått sin första Pixibok och han älskar den. Det är mycket tittut och att bläddrande bland sidorna.

Nu är jag på jakt efter bra böcker till jul. Kusin H säljer jultidningar så därifrån lär det blir några.

Själv läser jag Haruki Murakamis Författare till yrket som e-bok. Jag har inte kommit tillräckligt långt i den för att kunna ge den ett rättvist betyg.

Tacksamhet efter olycka

Jag känner extra mycket tacksamhet just idag. Det inträffade nämligen något som kunde ha slutat mycket värre än vad det gjorde. Vid lunchtid idag blev jag påkörd av en bil. När jag gick på ett övergångsställe. Med lillebror jr. i barnvagn.

Vi hade tur. Bilen körde långsamt. Lillebror jr. klarade sig oskadd. Vagnen verkar inte ha blivit träffad. Jag klarade mig med några skrubbsår och blåmärken. Och en chock som fortfarande inte har lämnat mig. När jag tänker på hur det hade kunnat sluta blir jag helt darrig. Så snabbt det kan gå. Massor av tänk om virvlar runt i huvudet på mig.

Tänk om de äldre barnen hade varit med. Tänk om storebror hade cyklat. Tänk om bilen hade kört snabbare. Tänk om jag inte hade hunnit lika långt över gatan som jag var och vagnen hade blivit påkörd.

Direkt kände jag ilska, det var väl chocken antar jag. Jag tokskrek rakt ut åt föraren. Svor och skrek. Sedan började jag gråta. När jag till slut kom hem efter en runda hos Polisen blev jag så trött. Tröttheten sitter fortfarande i.

Jag känner också en tacksamhet. Att det gick bra. Att vi klarade oss. Att jag har en sådan fin familj. Att de finns att älska. Att jag hädanefter vill pussa på och krama dem extra mycket.

Första steget

Och så kom det då, efter 13 månader, att vår minsting tog första steget utan att hålla i sig i något.

Jag kan inte påstå att det var ett särskilt stort steg han tog. Inte heller att han var uppmärksam på vad han själv gjorde. Mest lockande var nog katten på andra sidan glasdörren. Likväl gick han. Dock svårt att fånga på bild, men jag lyckades få det på film. Väldigt nöjd med det!

Ungefär samtidigt har han fattat galoppen med att backa nerför trappor. Och med att öppna skåpsluckor. Och med att dra katterna i svansen. Och med att undersöka toaletter. Och med att busa i soffan.

Jag undrar vad nästa hyss kommer att bli nu när han snart kan röra sig mer obehindrat. Tur att han är charmig… 🙂

Tuppens krog i Visby

Mannen fyllde år igår och blev uppvaktad som sig bör. Av mig fick han restaurangbesök, bara vi två , medan farmor och farfar är barnvakt. Jag bokade bord på Tuppens krog i Visby och imorgon kväll är det dags.

Tuppens krog är en systerkrog till Gula Hönan i Ronehamn, en restaurang och bakficka vilka satsar ekologiskt och egenförsörjning av grönsaker. Det ska därför bli spännande att besöka Tuppens krog och se om samma koncept genomsyrar även den restaurangen. Jag återkommer med rapport efter morgondagens besök.

Att fira en 3-åring

Det var en mäkta stolt E som vaknade imorse och blev påmind om att det minsann var hans födelsedag. Fina efterlängtade och älskade lillebror har blivit stor kille.

Så pass stor att han vill ta på sig pyjamas själv, envist släpar fram pallen till toaletten och kissar stående ner i den. Så pass stor att mamma är blasé och pappa är den som gäller. I de flesta lägen. Så pass stor att han upprepar allt storebror säger, som en papegoja, och härmar honom i det mesta. Så pass stor att han vill cykla hela vägen till förskolan. Så pass stor att han hämtar lillebror jr.s snuttefilt när han är ledsen och ger katterna mat när de jamar och hämtar vatten i kylen när det är dags för mat. Så pass stor att han istället för att fylla tre vill vara fem år eftersom han såg en fin tårta med just siffran fem på (det närmar sig ändå den rätta åldern. Tidigare sa han bestämt att han var 13 år).

Bilar, helst öppningsbara både fram och bak, är det som gäller för 3-åringen. Han kallar sig till och med för Bilen. Favoritfärg är fortfarande svart och hans favoriträtt är pommes och hamburgare. Han vill gärna tycka om sötsaker men det är sällan han äter mer än ett par bitar godis innan han går vidare i livet.

Humöret är allt annat än jämt. Skriksessioner har vi gott om hemma. Vad som är utvecklingsfas och vad som är personlighet är svårt att veta nu. Det kommer väl att visa sig. Oavsett hans envishet är han en älskvärd 3-åring. Hans bubblande skratt, hans utvecklade humor och hans finurliga miner är det som kännetecknar honom mest, tillsammans med bekymmerhetsrynkan när han ska berätta något.

Det har varit en rolig dag med paketöppning, glasstårta, cykling i blåst och vattenpölar, en tur till leksaksbutiken, fika på stan och restaurang på kvällen. Jag hoppas att Bilen tycker samma sak.

Äldre inlägg