Idag har jag hängt med den här filuren hela dagen. Tänk att han snart är sex månader. Det bästa sällskapet.

Han blir mer och mer charmig för varje dag, den där trean. Smilgroparna kommer fram varje gång munnen rör sig. Han avgudar sina storebröder och dem honom vilket är så älskvärt att se.

Han har sitt eget språk som ingen förstår men det gör inget för allt som kommer ur hans mun är sött (spyor undantaget).

Han är sällskapssjuk vilket inte är så konstigt eftersom han har varit omringad av en högljudd familj hela livet. Det är inte många långa stunder som han vill eller får ligga ensam.

På nätterna ligger han tätt intill mig eller ännu hellre uppe på mig. Han äter lagom mycket på natten men kan kräva att jag ska sitta upp i sängen när maten ska intas. Och framåt morgonkvisten börjar han gny och ibland skrika så högt att jag är rädd att han ska väcka bröderna i rummet intill.

Mat verkar bli ett stort intresse och vid varje måltid kräver han att få smaka, annars blir han sur.

Idag har han varit halvmissnöjd vilket kan bero på förkylningen som nu har hoppat över till honom. Jag hoppas på en bra natt med mycket sömn. Om inte så har jag i alla fall det bästa sällskapet.