I lördags var det bardop för lillebror jr. Barndop för tredje barnet var mycket en repris av storebrödernas dop. Jag gillar samma samma och varför ändra ett vinnande koncept liksom?! Ändå blev det några justeringar som gjorde barndopet speciellt för just S, vår minsting.

Det var mycket glädje och kärlek i lördags. Vi samlade nära och kära och till skillnad från föregående dop bjöd vi även in bästa kompisar med familjer. Lillebror jr. har nämligen två perfekta gudföräldrar – min bästa kompis och mannens bästa kompis.

Dopet ägde rum i en sockengård som tillhör kyrkan. Vi har varit där vid tidigare dop och varit helnöjda. Dels finns allt man behöver (bord, stolar, kök, piano, gott om utrymme och dessutom lekmöjligheter för barnen) och dels känns det inte lika högtidligt som jag tror att det hade gjort i en kyrka.

Däremot fanns allt som brukar finnas vid dop i kyrkan – präst, kantor, predikan (?), psalmer och inhyrd sångerska. Det var tur att det fanns två (prästen och sångerskan) som kunde ta i för någon skönsång blev det inte från oss andra… Vi hade valt Tryggare kan ingen vara och Måne och Sol som psalmer. Utöver dessa psalmer sjöng sångerskan Du vet väl om att du är värdefull samt Vart du än går som hon gjorde om texten till lite. Gissa om jag grät?! Svar ja. Alltid när det kommer till sådana här stunder blir jag tårögd (läs störtlipar).

Lillebror jr. hade på sig dopklänningen som min mormor har sytt och som alla av den yngre generationen på min mammas sida har burit. En dopklänning i linne vilket känns lite annorlunda.

Vi lyckades tyvärr inte tima lillebror jr.s mat- och sovklocka med dopet utan när prästen skulle till att hälla vatten på S huvud gallskrek han. Dock lugnade han ner sig så fort hon höll upp honom och visade honom för de samlade. När gudfar sedan höll honom somnade han och sov sig igenom resten av ceremonin.

Inte heller storebrors matklockan gick rätt utan han frågade efter choklad under hela dopceremonin. I slutet började han brottas med lillebror som tyvärr hade åkt på feber och förkylning. De var mycket stolta över att hälla upp dopvattnet i alla fall. Resten tyckte de nog vara tråkigt. Förutom när prästen tog fram Alfons ur en väska och pedagogiskt förklarade att S nu, precis som Alfons, har en osynlig kompis med sig.

Efterföljande lunch och obligatorisk tårta mättade magarna och jag tror att vi alla var nöjda. Vi fick en supermysig dag som övergick i middag hemma hos mina föräldrar. Snön började falla på förmiddagen och fortsatte till långt in på kvällen. Stora flingor, som konfetti, ramlade nerför himlen och bäddade in naturen i vitt. Plötsligt var det vinter igen.

Allt gick i sådan fart att presentbordet förblev oöppnat till söndag eftermiddag. Det får jag visa i ett annat inlägg som kommer i dagarna.