Första steget – det är väl så vägen mot nya mål börjar?! Små små steg. Mot drömmen. Hur ett steg leder till ett nytt och därefter ytterligare ett. Att man ibland, när det känns ostadigt, behöver stanna upp tills det inte känns vingligt längre. Då tar man försiktigt ett steg till. Och utan att riktigt förstå hur det har gått till har man plötsligt nått fram, dit man ville. När man vänder sig om för att se sträckan man har gått ska man stolt klappa sig på axeln och göra high five med sig själv. Då spelar det ingen roll om man ramlade på vägen, tog ett snedsteg eller inte höll farten. Det viktigaste är trots allt att man vågade ta första steget.

Jag blev påmind om det när E, min yngste son på snart ett år, tog sina första steg för ett par veckor sedan. Han har gått utmed möbler tidigare, men aldrig vågat släppa taget. Inte förrän en dag. Den glädjen och stoltheten de två stegen väckte hos både honom och mig var stor. Han klappade nöjt i händerna och ville genast testa igen. Han hade vågat och har vågat varje dag sedan dess. E blir allt stadigare i sin gång, även om han fortfarande dimper ner på rumpan. Huvudsaken är att han vågar och vill framåt.

E tar första steget

E som så stolt tar första steget på egen hand

E påminner om min syster. Hon har vågat mycket i sitt liv men för tio år sedan vågade hon större än tidigare. Hon vågade ta första steget till att starta eget. Och nu, med tio år i backspegeln, kan hon konstatera att det höll. Hon driver Lilla Bus – den perfekta lilla leksaksbutiken där fantasi blir verklighet!

leksaksbutiken Lilla Bus

Min systers urfina leksaksbutik Lilla Bus – där fantasi blir verklighet!

Nu är det jag som är på väg att ta ett första darrande steg – ut i bloggvärlden. Jag är inte först ute, men den är ny för mig. Efter detta första inlägg kommer jag att klappa mig på axeln. Bra gjort av mig! Nästa steg kommer att kännas mindre läskig.