Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Det blir oftast så när jag befinner mig i Småland. Där lever jag i stunden samtidigt som verkliga livet är satt på paus. Motsägelsefullt. Leva och pausa samtidigt? Går det ens ihop?

Tydligen går det ihop eftersom det just nu är mitt liv i ett nötskal. Verkliga världen snurrar som vanligt och människor går till jobbet, träffar vänner, äter på restaurang, åker på semester, vabbar, rider, planerar, drömmer. Mitt liv i den verkliga världen är satt på paus och har varit det i fem år snart. Istället befinner jag mig i en minivärld. En miniatyrvärld som ibland snurrar dubbelt så fort som den riktiga, den verkliga.

Min minivärld kretsar kring minimänniskorna i familjen B. Deras göranden och havande. Vilket kan vara nog så stressande. Att rodda tre barn under fem år både tar och ger energi. Vardagen helt enkelt. Därför kan det ibland vara skönt att få trycka på paus även till minivärlden, till vardagslivet. Småland är en sådan pausknapp för mig.

Hos mina föräldrar, och barnens morföräldrar, blir vi uppassade till max. För barnen finns det (för dem) nya leksaker och spel. Kusiner att se upp till. Pianon att spela och maskiner att låtsasköra. För att inte tala om allt spännande som finns att upptäcka i naturen. Själv behöver jag varken röra i kastruller eller vika tvätt. Curlade till tusen blir vi. Och det finns inga måsten eller direkta tider att passa. Det gör att jag dels kommer ner i varv och dels kan fokusera helt på barnen.

Sedan är det också så enkelt att jag knappt har kunnat komma i kontakt med någon. Mobiltäckningen är usel och det är ett under varje gång mobilen ger ifrån sig ett läte. Och det är definitivt inte mödan värd att vänta på att ringsignalerna ska nå fram till den verkliga världen.

Så jag pausar och njuter av att bara befinna mig här och nu. En kort stund. Sedan vill jag tillbaka till min minivärld igen. Den verkliga världen däremot får gärna vänta lite till.