Mina barn är (barnsligt) förtjusta i att äta snö. Njutningen av det vita pudret verkar svårslaget. 


E som inte är lika mobil som sin storebror, särskilt inte när tjocka vinterkläder och vantar ska på, upplever även en viss frustration när han inte lyckas få in önskat kylt vatten i munnen. Med hummanden och pekanden som kan övergå i skrik kräver han att jag ska förse honom med det vita guldet. Det verkar för övrigt beroendeframkallande…

När vi ska använda bilen vill E alltid skrapa av snö från taket innan jag lyfter in honom i bilen. Sedan smackar han förtjust och fyller på med. ”Mmm” och ”Ahh”.

Sjuk av att äta snö?
Jag är rätt slapphänt när det kommer till snöätandet? Så länge det är vitt och orört får barnen smaska på. Jag kan till och med förse dem ibland för att alla ska vara nöjda.


V vet att gul snö och smutsig snö är no no. E får man ha bättre koll på. Men hur är det? Kan man bli sjuk av att äta snö? De får ärligt talat inte i sig så mycket.

Jag skulle t.ex. aldrig låta dem dricka vatten från en vattenpöl, men är snö så mycket renare egentligen?

Jaja, imorgon ska det bli plusgrader. Någon gång smälter väl snön och det blir vår igen. Då slipper jag bekymra mig över så stora problem som snöätning.

Pst… Första försöket att publicera inlägg från mobilen – ett av målen 2017. Jag tror att jag lyckades.