Grattis Clara och Jacob Lidström och till en tredje bebis

Det var ett tag sedan Underbara Clara gick ut med att hon är gravid. Jag vill ändå passa på att säga grattis till henne och mannen Jacob. En fantastisk nyhet! Fem i familjen – det kan jag rekommendera. Jag ser fram emot att få följa livet under och efter bebis i magen.

Bild lånad från Claras blogg Underbaraclaras.se.

Sluta amma – tips

Till slut fattad jag beslutet att sluta amma. Det har varit en rätt lång process innan det gick från ord till handling men förra söndagen bestämde jag mig. Och det har gått över förväntan (ta i trä). Men hur gör man då när man vill sluta amma men bebisen är av annan åsikt? Läs tipsen nedan om hur du kan sluta amma.

De två äldsta barnen ammade jag till de var ungefär nio månader. Lillebror jr. har däremot haft förmånen att använda mig som napp under sommaren. Jag har sagt länge att ”nu ska jag sluta amma” men saker har dykt upp som har gjort att jag har skjutit på det (resor, sjukdomar, besök, sömnbrist…). Men efter att BVC-läkaren rekommenderade mig att sluta p.g.a lillebror jr.s nedåtgående viktkurva ville jag inte fortsätta. Plus att jag tyckte att det skulle bli skönt att få slippa agera napp på nätterna.

Lillebror jr. har endast ätit från mig på nätterna på sistone och det är mitt första tips.

  • Fasa ut amningen. Ersätt en måltid med vanlig mat. Börja t.ex. med att ge mellis istället för mjölk. Låt bebisen få se och känna på maten så att intresse väcks för den. Till slut har du bara nattamningen kvar.
  • Fasa även ut brösten. Erbjud bara mjölk från ett bröst i slutet. När du sedan ska sluta helt har du bara ett bröst att ta hänsyn till.
  • Testa med välling. Försök igen och igen och igen – på dagen. Förhoppningsvis kan en flaska välling (eller gröt för den delen) som sista mål för kvällen mätta en bit in på natten.
  • Låt nattamningen bli sista måltiden som du slutar med. Experter menar på att bebisar klarar sig utan mat på nätterna från sex månaders ålder. Jag undrar det… Om det inte är av hunger bebisen vill äta på natten så är det väl trygghet i form av bröstmjölk eller ersättning som den behöver. Och varför neka den det? Jag följde alla råd till punkt och pricka med första barnet. På dagen han fyllde sex månader försökte jag sluta nattamma honom. Jag misslyckades totalt. Den här gången lät jag både bebisens och mina behov styra.
  • När det är dags att sluta ta på dig en sport-bh och tröja vid läggning. Berätta för barnet (oavsett ålder) att inatt får det ingen mat från dig.
  • Ladda upp med vattenflaska och nappar om det använder det.
  • Bestäm i förväg hur lång tid er natt ska bli, alltså när bebisen ska få sin frukost. Jag har läst någonstans att fem timmar utan mat på natten är en hel natt för en bebis. Tro därför inte att det blir sovmorgon om bebisen somnar vid 19-tiden.
  • Var beredd på skrikfest och försök att stålsätta dig när det väl sker. Tänk att du gör det för att det ska bli bra för er båda på sikt.
  • Var bredd på att det kan ta tid. Se till att du får möjlighet till sömn eller vila på dagen. Några nätters skrikfest tär på krafterna och då kan det vara bra att ha laddat batterierna under dagen istället.
  • Känn inte att det är ett misslyckande om det inte gick och du väljer att ge bebisen bröstet. Försök igen om några veckor. Mycket kan hända under den tiden, både hos dig som förälder och bebisen i sin utveckling.
  • Första natten skrek lillebror jr. länge. Det märktes att han var arg för att han inte fick det han ville ha. Men han var också ledsen och tårarna sprutade på honom. Jag försökte ge honom vatten som han ratade, så även nappen. Han var tvungen att vakna till på riktigt för att jag skulle kunna söva om honom. Å andra sidan sov han resten av den natten. Jag blev helt förvånad.
  • Andra natten gick också bra. Så även med tredje. På denna vecka som han har varit utan mat på natten har han sovit längre pass innan han vaknar till första gången för natten. Det som förvånar mig mest är att han inte har sökt sig till bröstet eller krävt att få äta. Det har heller inte varit några problem att söva eller söva om honom. Dessutom sover han helt ok fram till 06-06:30 på mornarna så jag ska inte klaga.
  • Lycka till alla som ska sluta amma!
  • En hyllning till vår pappa

    Det har varit tyst här på bloggen i några dagar. Förklaringen är en dryg veckas semester där största delen spenderades i Sitges, Spanien med resten av familjen på min och systers sida. Vi var där för att fira vår pappa på hans 70-årsdag. Detta blir därför ett utmärkt tillfälle att skriva en hyllning till vår pappa, på samma sätt som jag har hyllat vår mamma i tidigare inlägg.

    Vår pappa är en manlig man. Fysisk. Muskulös. Han avverkar skog, han mekar med bilar och traktorer, han dricker whisky och han pratar korta meningar med bullrig röst.

    Jag minns hans skäggstubb som rispade mot min kind när jag var liten och kramade honom godnatt på kvällarna. Jag minns de trygga starka armarna som höll mig när slalombacken kändes för brant. Jag minns hur jag vinkade upp mot himlen när han flög förbi i propellerflygplanet. Pappa var min hjälte och är fortfarande. Det fanns inget som han inte klarade av.

    Den inställningen sitter fortfarande i. Han är envis som få och har en positiv syn på livet. Han ser sällan tillbaka på det som varit utan blickar framåt och ser möjligheterna i det som ligger framför honom. Han vågar och det imponerar på mig.

    Han är snabb i tanken och i handling och är ofta två eller flera steg framför oss andra, bokstavligt och bildligt.

    Mina vänner under barn- och ungdomstiden kommer ihåg honom som pappan med den mörka och lite barska rösten. Jag tror att det är en sida han gärna visar upp. Den svåra GW-typen. När det egentligen är tvärtom. Han blommar ut i sociala sammanhang, är generös och bjuder gärna och ofta. Jag vet ingen som känner så många olika typer av människor som han.

    Barnbarnen älskar att sitta i hans knä och klinka på flygeln när han spelar. Eller åka fyrhjuling med honom. Eller följa med i skogsmaskinen. Eller bli uppkastad i luften av hans starka armar. Det var på hans mage E somnade och mådde bra när han var nyfödd bebis.

    Trots att han tycker det är onödigt att jag har bosatt mig på en ö som inte kan lämnas hur som helst kommer han hit för att hälsa på. Han bygger lekstuga till barnen, terass till oss och har välkomnat mannen på bästa sätt in i familjen.

    Jag skulle gärna ta efter hans frimodighet, hans envishet och hans praktiska ådra. 70 år var värt att hylla i Spanien. Grattis på födelsedagen pappa och tack för att du är den bästa pappan jag kan tänka mig!

    Pirr i magen

    Tänk vad tiden går. Jag startade min första butik för 12 år sedan. Pirr i magen och många pusselbitar som skulle klaffa. Vilken resa jag fått uppleva. Jag har levt med ett leende på läpparna över mitt företagande.

    Driva butik

    Tufft, absolut men jag har växt som person. Lärt mig att motgångar stärker mig, ge mig skinn på näsan och lärt känna mina olika sidor. Med hjälp av mina starka egenskaper blir entreprenörskapet så mycket roligare. En gedigen erfarenhet som gått på sin magkänsla. Men visst är det tufft att driva butik i dagens samhälle. Det har hänt mycket på dessa 12 år inom detaljhandeln. Redan 2009 startade jag första hemsidan med webbshop, oj vad det har ändrats och olika sidor på nätet har exploderat. Du kan i princip köpa det mesta över nätet och konkurrens är sten tuff. Jag ser vår webbshop som ett komplement till de befintliga butikerna. Självklart är ambitionen att öka nätförsäljningen.

    Nytt beslut

    I våras tog jag beslutet att det var dags att ta nya grepp över webbsidan. Så nu är arbetet i full gång med att designa en ny plattform för båda butikerna. I mitten av september lanseras den nya webbshoppen, super spännande. Jag känner mig taggad och sätter mål hur vi ska lyckas sälja mer på nätet.

    En kul höst att se framemot och givetvis födelsedagskalas som ska firas. Lilla Bus fyller 12 år och Lilla Hem firar 1-års jubileum.

    Följ oss

    Missar inte att följa oss på sociala medier, där presenterar vi höstens och våra 🎈kalasande 🎈erbjudanden.

    Ha en fortsatt bra vecka 🤗

    Han föddes i hallen för ett år sedan

    I eftermiddag är det ett år sedan lillebror jr. kom med en väldig fart till oss, bokstavligt talat är han född i hallen (Förlossningsberättelse tredje barnet kan du läsa om här). Hans pappa står angiven som barnmorska i journalen. Ett mäktigt ögonblick och ett mäktigt år som vi har fått dela med världens finaste charmtroll.

    Ett år av total kärlek från första stund. En ljuvlig varelse som gjorde vår familj komplett. En Skalleper som börjar få en sorts frisyr (om än tunt, blont och lockigt). Den sociala i familjen och som gärna söker kontakt med andra och som charmar alla pensionärer i mataffären.

    En typisk lillebror som avgudar sina äldre bröder och som älskar när de leker i närheten av honom och som inte kan förstå varför de säger ifrån när han lägger sig i leken.

    Trean som älskar djur och hjul och snören, gärna i kombination. För att inte tala om bus i sängen. Som tar god tid på sig (klappade händerna först för ett par veckor sedan och det kommer nog att dröja innan han vågar ta sitt första steg utan stöd) men som är snabb när det väl gäller. En klättrare av rang och en liten krabat som ligger rejält under standardvikt men som ändå är på gott humör nästan jämt.

    Det går såklart inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar S och hur glad jag är att det var just han som kom till oss.

    Du gör mig hel varje dag S. Grattis på födelsedagen! Ett år firas i Stockholm och imorgon firar vi en sjuttioåring i Spanien.

    En aktivitet för hela familjen

    Ett av mina mål under 2018 har varit att hitta en aktivitet som hela familjen kan samlas kring och göra tillsammans. Det ska vara något som alla tycker är roligt och uppskattar. Nu kanske jag har gjort just det – hittat en aktivitet för hela familjen.

    Aktiviteten är cykling. I början av sommaren lärde storebror sig att cykla utan stödhjul. I början fick jag springa bredvid, livrädd att han skulle slira ut i trafiken eller inte kunna bromsa i tid. Men under sommaren har det hänt något och han har verkligen fått snits på det. Nu cyklar han till och från förskolan, trampar i förväg men stannar alltid och väntar in oss som kommer med vagnen. Det märks att han verkligen tycker att det är kul att cykla. Jag minns själv frihetskänslan när jag som liten susade fram på grusvägarna i Småland.

    Nu har lillebror tagit över storebrors cykel på stödhjul. Ett par gånger och sedan fattade han grejen med att trycka trampan fram och ner. Det innebär att vi efter kvällsmaten plockar ut barnens cyklar och låter dem cykla på gatan.

    Häromkvällen satte vi lillebror jr. i en permobilliknande cykel med tuta. Han älskade det! Han har fått en cykelhjälm i tidig födelsedagspresent (1 år imorgon!). Hjälmen var inte uppskattad men han tyckte om att åka bak på min cykel.

    Dessutom har vi en cykelvagn som vi kan koppla på min cykel. Kanske blir vi den cyklande familjen. Det hade varit roligt.

    « Äldre inlägg